Eftersom jag nu klagade så på männen häromdagen så känner jag att jag måste framföra mitt hat mot dessa brudjävlar till mammor som inte fattar var gränsen går.
Hur ska man få dessa mammorna att fatta dom inte har äganderätt om barn som dom gemensamt skaffat med en man.
Vad är det som gör att mammor alltid tror att dom är bättre för deras barn än vad papporna är.
För man är inte en grym mamma bara för att man har fött ett barn.
Man är en grym mamma när man förstår vad barnen behöver och mår bra av.
Och ett barn behöver båda sina föräldrar.
Så vad i helvete är det för sjuka idéer som så många mammor får för sej, när det kommer till att dom går isär med pappan?
Hur fungerar hjärnan på de mödrar som gör allt för att jävlas med sitt ex, så mycket att dom t.o.m nekar pappan umgänge med ett gemensamt barn, eller ens hotar med det.
Fatta ni inte att det är barnen som blir värst drabbade..?!

SÅ SLUTA ANDVÄNDA BARNEN FÖR ATT BRÅKA !!
Fattar ni inte hur mycket skada det gör...?
Ja absolut, pappan mår givetvis skit över att inte få träffa sitt barn, men hur tror ni barnen mår av att inte få träffa sin andre förälder?
För vad kan vara viktigare å tryggare för ett barn om inte mamma å pappa? 

Så länge mamman eller pappan inte har ett missbruk eller på något sätt är skadligt för sitt barn så finns det väl inte så mycket att snacka om.
Man är två om att skaffa barn, så varför är det alltid så att mamman är den som har en massa rättigheter.
Pappor är så jävla utsatta å missbedömda.
Å oj vad det gör mej upprörd..
För det finns så många riktigt fina pappor som verkigen vill vara med sina barn, men som inte får för att mammorna är arga å bittra.
Men sen när har barnen med en vuxenkonflikt att göra..?
Hur ska de mammor tackla sitt aggerande den dagen barnen undrar varför dom inte har en lika bra relation med sin pappa?
Det är ju ändå så att dom första åren i ett barns liv är då man bygger sina relationer baserat på tilit å kärlek.
Men det är vissa mammor så sjuka å tar ifrån sina barn bara för att kunna jävlas.
Asså snälla, tyck vad fan ni vill om varandra, men håll isär saker å ting tack.

Det är nämligen så att det vi sätter barnen till världen, då kanske vi oxå kan sköta det lite snyggt oxå..
Jag är kanske inte heller världens bästa mamma. För vem är egentligen det?
Men jag älskar mina barn å ser till deras behov.
Jag kan absolut bli trött å grinig på mina barn, precis som alla föräldrar. Det tillhör. Men att skada mina barn för att jag är arg på deras pappa skulle aldrig falla mej in.
Tvärt om..
Jag gör allt för att mina barn ska ha sina båda föräldrar!
Jag är väl medveten om att man "förändras" när man går isär. Oftas blir man bitter för att saker inte blev som man tänkt.
Men åter igen, det är inget barnet har med att göra.
Jag låter mina barn vara med deras pappa dom dagarna det är sagt, jag låter mina barn ringa sin pappa när som saknar honom, jag låter mina barn berätta om hur bra deras pappa är å jag pratar gärna om hur mycket pappa älskar å saknar dom när han inte är här.
Det kan inte vara så svårt att låta sina barn vara stolta över sina föräldrar..

Jag vet inte hur många som läser min blogg eller ens bryr sej, men jag hoppas ändå att jag nått fram till någon å fått den tänka om. För det finns tyvärr många föräldrar som ändå kastar bort sina barn, så låt dom pappor å mammor som vill vara en bra förälder vara det..
Och med dom orden tackar jag för mej, god natt !!