Så här..

Jag och Fredrik träffades för snart fem år sedan och vi fattade snabbt tycke för varandra. Våra kemier stämde och vi körde bara på i ett allt för snabbt tempo och utan att egentligen känna efter vilken typ av kemi och känsla det var vi kände för varandra. 

Jag blev ganska snabbt gravid och just där och då kunde jag verkligen inte göra abort så vi bestämde oss för att ro hem den båten. 

Graviditeten var piss! Jag blev jätte sjuk och kunde inte göra någonting alls under nio långa månader. Det tog mycket på både mej, Fredrik och på lilla Thea. 

Sen när Tonni föddes varade lyckan knappt en månad innan nästa smäll kom. Tonni blev jätte sjuk! Han fick svår RS och låg på sjukhus i två och en halv vecka, var av sex dagar i respirator. Det var tufft som fan att se sitt lilla barn ligga där och utan att man själv kunde göra ett skit för honom. 

Så snart vi fick kommit hem och min lilla snigel repat sej så var det dags för nästa förändring. Flytt! 

Vi flyttade och det var sommar, allt flöt på fram tills jag skulle gå och bli sjuk.. 

Jag blev sämre och sämre och rasade i vikt. Jag fick träffa läkare efter läkare, fick tusen olika hypoteser om vad det skulle kunna vara för fel på mej, men utredningarna bromsades hela tiden. 

Svårast var ändå "beskedet" om att jag förmodligen skulle ha cancer..

Va?!? Vilken jävla käftsmäll!!

..nu var det ju inte ens cancer. Det var bara en av mina puckoläkares gissningar. :-/

 

Jaja, hur som helst så fortsatte min och Fredrik relation i samma tempo, med nya "kriser" och i småbarnsföräldervardagen..

Vi gifte oss, köpte nya möbler, nya prylar, flängde och for. Allt utan att se att det kanske var vi som behövde stanna upp och föra en förändring i oss själva..

Mina tankar började ändå sätta lite fart i somras. Jag försökte stanna upp och känna efter. 

Jo, men jag älskar ju faktiskt Fredrik och vi har två fina barn. Han är min trygghet och min vardag. 

Men någonstans här kom också förståndet om vilken typ av kärlek det faktiskt var jag kände.

Men jag ska säga er, det är fan inte skit lätt att lämna en relation där man inte mår dåligt, och jag mådde inte dåligt i våran relation! Den var vara inte äkta i det vi hade gjort av den. 

 

I november springer jag på Niclas och hans bror när jag är på väg hem från dagis med mina barn. Vi småpratar och upptäcker snabbt att vi visst bor på samma gård. Lustigt!

Fredrik var i Borås och jobbar på veckorna och jag pluggade och löste vardagen som vanligt. 

Jag och Nicke sågs några gånger och tjötade lite. Allt var lugnt och jag kunde hålla tillbaka mina känslor för honom. Det har man ju varit tvungen till av en rad massa skäl i alla år, så den vanan hade man ju. ;)

Det var först när Nicke en dag tittade på mej, kramade om mej och sa något i stil med "allt vi haft tillsammans och har än i dag"

..än i dag?! Jisses, han var på samma nivå som jag var! 

Jag backade då från våran kontakt och beslöt mej för att jag var tvungen att fatta ett beslut omgående innan jag sårade någon eller mej själv. 

Jag valde min familj!

Men snabbt började hjärtat spöka ordentligt. Allt kändes jobbigt och jag kände mej oärlig mot mej, min relation och mot Fredrik. 

Även om jag inte gjort något bakom ryggen på Fredrik. Han visste att jag och Nicke umgicks och fysiskt hände ingenting. 

Jag var tvungen att fatta ett nytt beslut..

Jag pratade med Fredrik, förklarade vad jag kände för honom och våran relation. 

Det tog inte många dagar innan Fredrik fått känna efter och faktiskt kommit fram till precis samma sak. Vi var rätt för varandra, men som vänner!

Fredrik sökte lägenhet och bara några dagar senare fick den. Fast inflytt är först nu förste mars. Men vi beslöt oss för att lösa allt på bästa sätt så länge. 

När jag tog samtalet med Fredrik om mina känslor för Niclas sa han, -"Sanne, du har alltid älskat honom det vet alla, till och med jag. NI har alltid älskar varandra. När ni ses lyser eran kärlek igenom allt. Det ska vara du och Niclas! 

Jag kände nog att det var för bra för att vara sant så jag låg lite lågt, men Fredrik såg ingen som helst anledning till det och bjöd därför upp Nicke istället. 

Vi umgicks allihop och allt kändes faktiskt lugnt. Vi firade nyår ihop, och på Fredriks födelsedag bjöd han även upp Nicke på tårta och kaffe. :)

 

För ett par veckor sen bestämde vi att Fredrik skulle vara hos sin syster och hennes man tills han flyttar. Det kändes väl kanske bäst för oss alla. Även om vi är vänner och allt har fungerat så är ju det ändå en rätt skruvad situation. ;)

 

Så så ser det ut i våra liv nu. 

Jag och Fredrik är vänner, barnen har tagit allt hur bra som helst och känner sej trygga i allt som har hänt och händer. 

Jag och Niclas är tillsammans och jag stormtrivs och är sjukt lycklig och tokkär. <3

Fredrik har en tjej som heter Veronica, som jag ännu inte har hunnit träffat, men hon får Fredrik att må bra, och av det Fredrik har berättar verkar hon vara en snäll och trevlig fläkt. ;)

 

Nu hoppas jag att alla fått svar på sina frågor, och att alla känner sej lika bekväma som vi gör. ;)

 

Tack och hej!