Dokumentär

Det var inte alls tråkigt på samhällslektionen idag. :)
Vi fick kolla på en svensk dokumentär om en kille som hamnat lite snett i livet som det så fint heter..
Den var himla intressant får jag säga och mycket kände man ju igen både från sej själv och från andra man umgåtts med under åren.
När vi hade tittat klart på ena delen, (ska se sista delen på fredag) så fick vi prata lite om våra reflektioner och "sammanfatta" det vi just sett.
Detta var väl första gången sedan vi hade lektioner om massmedia som jag verkligen pratade och diskuterade. ;)

Killen som dokumentären handlade om växte upp utan en pappa, och mamman var väl kanske inte direkt den bästa hon heller. Han började tidigt med hyss som snabbt blev större och större. Droger, våld, inbrott, gäng osv..

Det som stör mej lite är att man alltid tar upp ämnet "problembarnen" där familjeförhållandena inte är dom bästa och för att sen skylla på det. Och självklart är det ofta så att barn som inte har det bra hemma oftast faller i fel "mönster", men det är ju faktiskt inte alltid så att "problembarnen" kommer från en trasig familj.. Jag vet flera som haft två stabila föräldrar och har haft jätte bra hemförhållanden där det ändå gått åt helvete.
Och för min egen del så hade jag det inte alls dåligt hemma. Min mamma har alltid varit konsekvent, haft humana regler, (även om jag kanske inte tyckte det då) ;) vi har alltid haft en ärlig relation och varit öppna hemma.
Sen visst, relationen mellan mej och min pappa var kanske inte alltid den mest fungerande, och det påverkade mej säkert en hel del att han inte alltid fanns där. Men mamma fanns alltid desto mer.
Jag har sett min mamma berusad, inte full, men berusad kanske två-tre gånger och det i vuxen ålder. Jag har aldrig sett min mamma röka en enda cigarett, ändå började jag röka, drack som fan i tonåren, var ute om nätterna, sket fullständigt i mamma och hennes regler, gjorde hyss, åkte polisbil, sket i skolan osv.. Det enda jag verkligen aldrig gjorde var att ta droger. *Klapp på axeln* Även om jag nu umgicks väldigt mycket i dom kretsarna dock.. Men det var något jag aldrig ville sänka mej till, drogmissbruk..
Så hela sanningen till bråkstakar osv, ligger inte alls alltid i dåliga hemförhållanden även om det väldigt ofta gör det, självklart..!

..för att återgå till dokumentären då så tycker jag att sånt är otroligt intressant att se. Och man får ytligare vatten på sin kvarn att det alltid har varit och förmodligen alltid kommer att vara så jävla platt från vuxenvärlden och myndigheter.
Det är fan skrämmande att ha varit med om och att se att dom man trodde skulle finns och kunna hjälpa istället bara står och tittar på eller "skickat vidare" problemen.
Inget barn/tonåring vill ju egentligen vara hatad eller leva ett sådant liv, och jag tycker det är under all kritik att vuxna inte se och förstår att det fan bara är ett rop på hjälp om att något är riktigt jävla fel. Man kanske bara inte kan förklara eller be om hjälpen. Istället agerar man för uppmärksamheten och hoppas att någon ska fånga en och hjälpa.
Det som händer när vuxenvärlden inte ser eller förstår är ju som att säga -fortsätt du din trasiga djävul. Och vad gör man som barn/tonåring när ingen förstår eller tror på en, jo man skapar sej en "farlig" identitet istället. För just där och då är det kanske det enda som man känner sej trygg med.
"Anses jag farlig så äger jag i alla fall någon form av respekt.."

-Vakna för helvete och anklaga er själva istället när ett barn tillåts "hålla på" år efter år, för det är faktiskt dom blinda förebilderna, myndigheterna, skolpersonalen och ibland föräldrarna som skapar en ung brottsling!

image description

*

Nu ska jag traska bort och hämta min lille son på dagis och sen ska vi gå hem till Sanna och hennes små troll. Thea ville nämligen följa med Sanna hem när hon hämtade Jia. :)

Så tack för mej så länge. ;)

 

 

Mami
2012-05-29 @ 17:55:41

Tack det värmer i hjärtat att du ser det så, för när det var som värst, trodde lille mor att hon var helt fel ute, fast jag stod bara upp för vad som kändes rätt för mig att göra, så sannerligen gjorde jag bara mitt bästa. Puss på dig...




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jenne

-Kanske inte alltid helt vanlig..🤷🏻‍♀️

RSS 2.0