Usch och fy!!

 Har drömt värsta äckliga drömmen inatt.
Tvingade till och med mej själv att vakna tre gånger för att komma ifrån den men lyckades komma tillbaka till exakt samma "plats" varje gång.. :-/
 
(Varning! Starka "scener")
 
Jag vet inte riktigt hur det började, och det är egentligen ganska oviktigt.. Men jag Fredrik och barnen sitter i bilen på väg någonstans. Vi kommer från Sävedalen och åker mot Partille och stämningen i luften och överallt är jätte skum. Till och med barnen känner av det.. Strax innan vi kommer fram till stoppljusen vid Finngösa fryser hela jag till och plötsligt tycker jag mej se ett ben på gatan. Fredrik säger åt mej att jag måste sett fel att..plötsligt blir det rött och vi måste stanna och det är då Fredrik förstår att jag nog inte såg så fel. Hela marken och den lilla refugen är blodröd och där ligger ett ben till! Bara några meter från det förra.. Jag vill kliva ur bilen, jag vill kräkas, jag vill gråta och jag vill skrika, men barnen sitter ju i bilen så jag måste sitta kvar och bita ihop. Ljuset slår om och blir grönt och vi rullar några meter. Jag grips av panik och skjuter upp bil-dörren, tar mina båda barn och börjar gå mot Partille Centrum och polisstationen. 
Allum är plötsligt under ombyggnad så det är svårt att röra sej runt om kring i Partille just nu. Det är en sommarkväll, men det är ganska mörkt, kyligt och dystert. Vi går och går, jag gråtet tyst, tyst så att inte barnen ska se eller höra. Men jag får känslan av att dom redan vet, för dom hållet mej hårt vi varsin hand, går helt tysta och följer med mej utan protester. 
Över allt mötet vi skärrade människor som också sett eller hört om det jag nyss hade sett. Jag visste ännu inte vem det var men det spelade just nu inte så stor roll. 
Jag hör någon säga att det var en grymt duktig kille från Sävehof, en från landslaget, jag hör något säga namnet på en kille som jag bara visste vem det var, några stod och grät och jag hörde dom hullka från namnet på en gammal killkompis till mej. 
Allt mer grips jag av panik och med ett barn i varje hand. Vi fortsätter bara gå..
Minns inte riktigt vad som hände sen, men Fredrik har någon gång under promenaden varit och hämtat barnen äntligen, och plötsligt står jag två meter ifrån refugen igen. Jag står där och bara stirra på allt det röda, på benet med ljusgråa mjukisbyxor på. Polisen kommer äntligen och spärrar av, igen, nu är dom där för att plocka upp "det sista".. Och jag bra står.. Tyst, stel och gråter...
 
 
 
Detta var alltså min dröm från inatt!
Och nu vågar jag knappt kliva ur min säng, vad fan betyder det här..?!
Tre gånger väckte jag mej själv som sagt, och varje gång var jag tillbaka på exakt samma punkt där jag var innan jag vaknade..
Lite väl sjukt va?!
 
Men för all del, god morgon gott folk!
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jenne

-Kanske inte alltid helt vanlig..🤷🏻‍♀️

RSS 2.0