Det är ju fan inte sant..
Att man har ont i ryggen varje dag är man vid det här lagen rätt så van vid..
Och att vissa dagar är värre än andra är inte heller en nyhet.
Igår var en sån där dag när man hade mer ont en vanligt och det är hemskt och man tänker att man är på någon slags maximal smärtnivå..
Men icke, idag är om möjligt 40 gånger värre! :-/

Asså vad är detta?!
Man vill ju inte vara en jävla gnällfitta, men vad ska man göra då..?!
Det där med att gå till läkarna, ja det vet la jag vad det brukar ge.
Typ inte ett piss.
Eller jo det beror ju på hur man definierar ordet ge.. för ger gör dom alltid. En massa olika piller som ska hjälpa mot olika saker, men att ta reda på orsakerna och lösa det på riktigt, ja det är ju lite svårare att få dom att göra. :-/

Jag har sällan mött läkare som är just läkare med rätt inställning och rätt attityd.

Just nu finns det väl bara två riktigt underbar läkare som jag lätt kommer minnas för resten av mitt liv. Den ena är dock inte "min" läkare.
Ragnar på barnmedicin. Han är den mest mänskliga och sköna läkare jag någonsin mött!
Det är hos honom som Tonni går, och jag tackar fan högre makter för att vi fått just en sån härlig och jordnära läkare till just lille Tonni!

Den andra läkaren är Gunnar i Frölunda. Han som ger mej botox.
(förvisso också ett sätt dom skjuter upp problem på)
Fast han är ju bara kirurg och utför det dom andra läkarna säger att han ska göra.
Men han är så jävla skön!
Första gången jag mötte honom så var jag en smula obekväm och lite ängslig, då tittade han varmt på mej och talade lite bryskt om att detta är minsann den där jävla kristendomens fel.
Haha!
Skön nisse tänkte jag, och sen den dagen har han bara kläckt fler och fler såna sköna kommentarer. ;)
Som sist när jag vill gå hem efter "o.p" och sköterskan vägrade låta mej gå eftersom jag för typ en timme sen hade fått två sprutor morfin..
Jag var irriterad för jag kände mej som vanligt och tyckte det var så vansinnigt tråkigt att ligga där och bläddra i deras jävla skvallertidningar från 1800-frös..
Så kommer då Gunnar gåendes i korridoren och jag ser min chans till att få smita.
-Gunnar!? Kan jag få gå hem?
Han sätter sej lite snabbt på sängkanten, tittar på mej och frågar om det snurrar. "Nopp"
-Mår du illa då? " Nopp"
Nä men gå hem då så hörs vi om några veckor. Här är väl inte så spännande att ligga i onödan.

Tack!
Man hånlog minsann lite åt muppsköterskan när man ställde sej upp och gick om omklädningsrummet. ;)
Även om hon säkert bara ville göra sitt jobb, men vad fan..

Oj vad långt detta blev nu då..
Jag som bara skulle skriva att jag hade ont i ryggen idag också. ;)

Jaja, nu är det bara att gå och sätta sej och börja med naglarna innan resten ska göras här.
Så hej på er! :)