Asså att det ska vara så svårt att lyssna!
Jag är helt slut känner jag. Gah.
När jag kommer till dagis börjar först och främst jakten efter alla kläder, sen ska man klä på två barn som sticker åt varsitt håll så fort dom får chansen, deras ytterkläder var typ pisseblöta så det var ju bara att skippa det värsta. Tur att det är så "varmt" ute idag.
När vi väl var klara för att gå och jag redan var genom svettig, ja men gissa om det skulle vara så lätt.. nä då hade Tonni skitit, så det var ju bara att gå in och byta på honom. (Fan vad man var sugen på att låtsas som att man inbillade sej och bara gå.. Men kunde inte riktigt med att vara en sån dålig mamma och låta ungen gå med skit i arslet hela vägen hem..)
Så när man då väl var klar än en gång, så kom vi äntligen iväg.
25 minuter tog hela denna process på dagis, och promenaden hem som vanligtvis brukar ta 10 minuter att gå, tog också istället 25 minuter.

Som om det skulle räcka här då.. Nopp.
Detta eviga tjat om att man ska gå ordentligt, titta framåt när man går, inte springa på isen osv.. Det är bara att inse att man stångar sej blodig helt i onödan..
Precis som incidenten med stolpen härom veckan, så säger jag till min dotter för sjuhundronde gången denna hemväg att hon skulle gå ordentligt. Men jag hinner knappt avsluta meningen innan min dotter slickar marken i typ en meter, och glider förbi mej.
Aj aj!

Asså varför blir det liksom så här varje jävla gång..? När ska konsekvenserna som blir varje gång man inte lyssnar på sin mamma, gå in..?
(Mamma, du får inte kommentera dessa två frågor) ;)

Och det kom blooooood!
Jag tror att hela sävedalen hörde min sårade lilla prinsessnigel efter kraschen. <3
Men nu är hon omplåstrad, och till och med kom GudmorMajsan för att se att lilla Thea var hel. ;)
Det var lycka. Hello kitty-plåster på knät, baloo-plåster på lille tassen och så fick Thea "träna" Tilly också. Det var bra medicin det. ;)

Det var allt för nu.
Hej hej.