Va fan.?!

Vem fan har bytt ut min son?!
Han har fan varit som en påtänd ekorre nu i två dagar och har helt trappat respekten för sina föräldrar..

Har springer som en skållad råtta fram och tillbaka i lägenheten, asgarvar, hånflinar, pajar saker (medvetet), slåss, bråkar med sin syster och är bara en sån där äckelunge som man ser på typ Ica och som man bara vill råka lägga fällben på om man får möjlighet.

Snacka om att han behöver dagis och sina kompisar. :-/
Vi räcker tydligen inte till för att stimulera honom.

Och i nästa sekund är han verkligen det goaste och ödmjukaste barn som finns. En sån där guldgosse.
Sen, pang vänder det.

Det finns liksom inget mellanläge kan man säg.
Det är av eller på som gäller.

Jag vill slita håret av mej, pussa ihjäl min korv, sälja honom, gosa med honom, kolla upp om han är på riktigt, njuta av mitt skötsamma barn på offentlig plats, strypa mej själv på parkeringsplatsen när inget går hans väg, somna tillsammans med min prins efter att vi har läst en god-natt-saga, göra dna-test och se om han kanske ändå inte är sänd från satan, njuta av min stora, fina, underbara kille när han kommer till mej, sätter sej hos mej och gosar och säger -jag älskar dej mamma, vill sterilisera mej 100 gånger om när inget man säger når fram och han bara garvar och springer iväg, jag vill filma honom när han sitter med sitt lego och allt fokus ligger på byggandet och mammas medverkan, för att sen titta på filmen 3000 gånger om dagen för att låta hjärtat smälta lite..



Att vara förälder är inte alls samma sak som att vara schizofren, jag lovar. ;)


Asså, jag satt fanimej stilla i en soffa genom båda mina graviditeter, så jag jobbade stenhårt på alla funktioner. Ändå fattas fortfarande bruksanvisningen och fjärrkontrollen. :-/

Och min sockersöta lilla prinsessa..
Hon lyssnar alltid, ser alltid söt och snäll ut, gör aldrig något hon inte får.. osv..
Haha, ja det var väl i alla fall det man jobbade för i nio månader, och sen dess. ;)




Hur som helst är dom ändå ganska charmiga ganska så ofta, och kan man annat än att älska dom NÄSTAN hela tiden. ;)

Dagens spya kom från en mamma som blev väckt av en pojke som slängt mammas mobil någonstans bakom sängen, som slängde sej på sin syster, som sprang maraton i sängen och genom lägenheten och asgarvade åt sina föräldrar..

Hoppas nyårs morgonen börjat bättre för er andra.
Eller nä det hoppas jag inte alls..

Ansi
2011-12-31 @ 10:24:20
URL: http://vadstrom.blogg.se/

Haha du är för go när du skriver!!

Men tror nog som du säger att barnen behöver verkligen dagis å deras kompisar!!

Hoppas smärtan går över och att du snart mår bättre!!

Gör du föresten naglar igen!? Eller är de bara på dej själv?!



Ha en bra nyårafton, gott nytt år!!

Kramar

Cecilia
2011-12-31 @ 12:41:14
URL: http://himmelihelvete.blogg.se/

Hehe, låter som både min sambo och en av mina katter^^ Här snackar vi adhd, hehe;)

mammi mommo
2011-12-31 @ 19:24:21

Phu stöööön vet precis löööve

Cattis
2012-01-01 @ 16:52:35

Riktigt bra beskrivning för hur känslorna åker berg o dalbana. Vi har i stort sett likadant här hemma. Barnen är uttråkade, har inget att göra, ingen snö att leka i, alldeles för mkt tid. Gud, vad gött det blir när skolorna åter börjar!!!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jenne

-Kanske inte alltid helt vanlig..🤷🏻‍♀️

RSS 2.0