God Jul till er "på gatan"!

Jag måste allt ge mej själv en klapp på axeln. (Min man och Majsan också faktiskt)
*Klapp, klapp*

Inte för att det egentligen borde vara värsta grejen, utan snarare en självklarhet kan man tycka..!
Jag har så många gånger tänkt att jag ska ge våra kläder som inte längre används, till folk som faktiskt behöver dom.

Hade jag varit ensam så hade jag kunnat "försvara" mej med att man faktiskt inte köper så mycket kläder, och att jag nästan alltid använder kläderna tills dom går sönder. (Vilket stämmer)
MEN nu är jag inte ensam och har små barn som verkligen byter klädstorlekar ett par gånger om året, och då är det ganska lätt att förstå att denna tanken om att skänka kläder ändå slår mej ett gäng gånger varje år.. *Skäms lite nu*

Repliken, "det är tanken som räknas" funkar inte riktigt i detta sammanhang.
Finns inga ursäkter heller egentligen, men min dåliga "ursäkt" blir ändå att jag inte har tagit mej tiden rent ut sagt, och att man inte vill ha "skiten" stående i lägenheten när man nu ändå kört ut tummen en bit ur röven och rensat lite.

Det slutar tyvärr oftast med att man slänger det som är kvar efter att man gett bort några plagg/saker till ens vänner.

Såg på nyheterna för ett tag sen att det är ont om vinterkläder till hemlösa, och tyvärr tänkte jag inte så mycket mer på det. Inte då i alla fall.
Men så någon vecka efter det så var min man nere i källaren för att hämta en påse med vinterkläder.
När han kom upp med påsen så låg det två jackor där i som jag köpte när jag var gravid. Alltså i stolekar som ingen här hemma hade annat än drunknat i idag.. (plus att jag överlag var mycket större då)
Så jag säger till Fredrik att slänga dom.
Några minuter senare så slås jag av tanken om nyhetsinslaget, så jag säger till Fredrik att lägga jackorna åt sidan så ska jag se om jag inte kan få iväg dom..

Men icke, dom har legat i hallen ett bra tag nu. Tills jag igår (tror jag) pratar med Majsan i telefonen, och vi pratar om något som leder in på "utsattheten" varpå jag nämner dessa jackor, och vi bestämmer oss för att vi måste dra ut våra tummar ur arslet och åka någonstans med jackorna, hon skulle nog hitta något hon också.
Mm det kan man väl säga att vi gjorde.

Hon hade en blå Ikea påse, en pappkasse och en plastkasse med sej.
Min packning stannade inte heller vid dom där två jackor, nä jag fick lämnat in ett par vinter skor, (typ nya) 7 jackor istället för två, 4 tjock tröjor, två halsdukar, vantar, 3 par byxor, två "vanliga" tröjor och en fleecedress"..
Och då har jag ändå inte gått igenom allt här hemma/källaren..
Vi åkte till Café Trappanér och lämnade in kläderna.

Spontan reaktion, varför i hela friden har man inte gjort sånt här innan..?
Var det jobbigt att åka iväg med det..? Svar nej.

Det är helt enkelt ren slapphet och empatilöst egentligen.
Jag kan förstå att folk är "emot" att skänka pengar och saker hur som helst, det är jag också..
Man vet fan aldrig om det används till det som är sagt.
Men här gick vi in, och vi såg..

Så nu hoppas man att man har lyckats göra några lite varmare och lyckligare i alla fall. :)
Definitivt något jag kommer göra igen. ;)

Upptäckte också hur lite man pratar om sånt här till vardags. För när vi släpade med oss alla väskor och påsar så undrade Thea vad vi skulle göra med alla kläder. Visste inte riktigt hur jag skulle förklara lättast för min knappt femåriga tös, eftersom det inte fanns en "grund lagd" innan.
Försökte förklara att det finns människor som inte hade det som vi, att det finns folk som inte har en säng i en varm och möblerad lägenhet att sova i så som hon och vi har, och att dessa människor inte kanske har ett jobb som hennes pappa har så att dom kan köpa kläder efter väder. Så eftersom dom här kläderna inte passar oss längre så finns det andra människor som skulle bli överlyckliga om dom fick en varm jacka tex.

Det köpte hon, men följdfrågan blev ju istället, -men mamma, varför bor dom ingenstans, alla som bor här (hon pekar på alla husen i vårt område) dom bor ju här.
Vad svarar man på det liksom..?
-Öööh, jo där det bor någon bor det ju klart någon, och många som bor "på gatan" har nog bott någonstans också någon gång. Men dom kanske inte har kunnat betala sin hyra tex för att dom kanske inte har kunnat jobba kvar på sitt jobb kanske, och då blir tillslut dom som vill ha sin hyra lite arga för att man inte betalar, och då får man inte bo kvar..

Helvetesfråga att försöka förklara för en liten tjej som inte stött på några direkta motgångar i livet ännu..
Om man inte frågar henne då förstås För det är då fan en motgång varje gång man inte får göra som man vill hemma. ;)

Hon nöjde sej som tur var efter det svaret eftersom vi skulle gå in, och in ville hon ju inte för då skulle man gå och lägga sej, och det är då sällan dom små liven vill lägga sej när mamma och pappa tycker. ;)

Så efter att ha klappat mej själv på axeln och sett hur smidigt det faktiskt var att lämna in alla kläder så kan jag med gott samvete lägga mej strax.
Tack för i afton. ;)



Kommentarer
Postat av: mammi

Duktigt..

2011-12-20 @ 10:12:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0