Ibland undrar jag en smula varför jag bloggar..

Vad är mitt mål med min blogg?

Egentligen bloggar jag inte för någon anledning alls, inte mer än att jag älskar att skriva.

Lite för att "minnesanteckna", skriva av mej åsikter, försöka nå fram till någon med något, eller som i några inlägg längre ner där jag söker jobb. ;) Haha. Nu var väl det kanske inte helt seriöst så att jag sökte jobb på riktigt. Inte via min blogg i alla fall..

 

Men jag samtalade lite med min mor igår om detta med bloggar, och att man ser så tydligt vad vissas syfte är med sin blogg. För att inte tala om hur genomskinliga vissa bloggare är med sina inlägg för att dom är sponsrade..

Inte för att jag tror att någon ändå skulle ha undgått "informationen" om att vissa bloggare har förmåner av olika slag om dom bloggar om företag/produkter osv. 

Men kom igen. Gör det snyggt och trovärdigt då..

Det ena leder till det andra i samtalet med mami, och jag kommer fram till att jag faktiskt mer eller mindre knappt läser folks bloggar. 

Nä jag läser bloggar mer sällan än jag bloggar själv, och det gör jag ju allt för sällan.

Jag har helt enkelt inte tid..
Inte tid..?! Vad fan gör jag på dagarna egentligen..?
Förutom att "bara" vara hemma med barnen, (som om inte det är ett heltidsjobb) ;)
Nää jag vet inte riktiga känner jag, men ändå hinner man typ ingenting. ;)

Det jag egentligen skulle komma fram till var att mamma inte heller läser folks bloggar. 

Förutom min blogg, (när jag väl bloggar då), och så läste hon tydligen Katrin Zytomierska's blogg ibland eftersom mamma tyckte att hon skrev rätt så skoj.

Hennes namn har jag definitivt hört innan, men vem är hon..?

Mamma drog en snabb förklaring, och så berättade mamma att denna Katrin haft en barnflicka från polen och som hade stuckit, att Katrin hade bloggat om detta och att folk är hysteriska över detta.

Jag blir ju självklart tvungen att gå in och små kika lite. ;)

Skummade igenom några inlägga och känner ganska fort att slutsatsen är rätt så enkel att dra.

Jag kan inte riktigt förstå folks problem måste jag säga.

Man kallar henne slavdrivare, dålig förälder, vidrig människa osv..

Men i mina ögon kan inte detta bottna i annat än ren avundsjuka. Dock fel sorts avundsjuka helt klart!

Jag blir också avundsjuk vill jag lova. ;)

Vem hade inte velat ha möjligheten att ha "tjänstefolk"..?

Så varför sparka på dom som nu ändå har dom möjligheterna och är smarta nog att välja saker för att göra vardagen så enkel som det bara går..?

För jag betvivlar att man skulle vara helt problemfri ändå bara för att man har pengar. 

Nää, då har man förmodligen andra problem än vad de som är fattiga har. 

Så varför inte, när man ändå har pengar, kunna få njuta av att man KAN..?

Jag har ju för fan dagis till mina barn, trots att jag inte arbetar. 

Dock får mina barn bara vara där 5 timmar/3 dagar i veckan.

Men vad är det..? Det är väl också "lyx" i så fall..

Ja ja, det handlar ju givetvis om att barnen ska få leka med andra barn och få utvecklas och hej-å-hå, plus att jag som arbetslös förälder ska ha möjlighet att söka jobb, och blablabla..

Och hur vanligt är det inte idag att helt vanliga Svenssons, t.o.m i lägenhet, har städare som kommer var annan vecka.

Är alla de som unnar sej att slippa den tråkiga biten också vidriga människor då..?

Jag kan känna att i en del av dom där kommentarer om människors lika värden, som var skrivna till denna Katrin blev en aningen patetiska..

Allt detta trams om människors lika värden, jämställdhet osv.. Lägg ner hörni.
Om alla vill ha jämställdhet i samhället, då undrar jag hur dom flesta tjejer alltid pratar om att dom vill ha en man, en man som är stark och som har ett välbetalt jobb..
Dom delarna i ens önskelista borde ju inte ens existera om nu alla ska ha samma möjligheter och tjäna lika.
Apropå det så visade min man mej en rolig bild här om dagen där det stod något i stil med, -kvinnor gnäller på att dom bara får 80% av mannens lön, men sen har dom ju sin också.
Klockrent. ;)

Jag som ändå typ är "på botten i samhället" känner inte att jag mår varken bättre eller sämre för att någon med mer pengar unnar sej den lyx som vi alla hade gjort om vi haft möjligheten, och jag mår inte bättre eller sämre för att det sitter någon som ska försvara "mej" för att jag haft ett fattigt liv, gått på soc, jobbat lite, och för att jag just nu lever på min man för att jag i nuläget inte bara kan få ett jobb hur som helst.

Sen upprör det mej ännu lite mer när just såna viktigpettrar som pratar om människors lika värden och blablabla, inte själva verkar fatta att dom just försöker rycka undan fötterna på någon.. 

Samhället är grupperat i klasser. Den som säger annat ljuger, om inte annat för sej själva i alla fall. 

Jag fattar ju också att det är just det ni menar att man vill få bort, men lycka till!

Jag är ganska införstådd i att jag valde en väg i skenande riktning åt fel håll redan i grundskolan..

Och ja, just där och då såg jag inte några andra alternativ Jag valde det lättaste vägen, som var lättast bara då. Idag med facit i hand ser man ju att den väg som var lättast då, har försvårat mina vägar och möjligheter idag som vuxen.. 
Så jag kanske kan dra min "snyfthistoria" för dessa människor som nu tycker att alla ska ha samma möjligheter och se om någon av dom skulle ge mej ett "statusjobb" idag, eftersom det faktiskt inte bara var mitt eget fel att jag valde den väg jag gjorde för många år sen.
 
Jag hade nämligen redan då inte samma möjligheter som dom flesta andra, och det var för tungt att som så liten dra det lasset att behöva slåss för att motbevisa allas syn på mej. Det var lättare att slåss med nävar, och hitta den identitet som bråkstaken som alla ändå hade på en.

Jag vet idag att jag kan se mej om i stjärnorna efter mitt drömjobb. Tyvärr..
Fast inget är väl visserligen omöjligt. ;) 

Det beror väl bara lite på vad man känner att man är beredd att offra eller liknande..

För att återgå till denna barnflicka och vad jag menade med att slå undan fötterna på folk.

Denna flicka, precis som jag kanske inte hade förutsättningar att få vilket jobb som helst. 
Jobb som nu ändå är det alla ska ha för att verkligen inte falla ur ramarna, eller bli omtalade för att vara än det ena, än det andra..

Denna "vidriga" Katrin som vissa väljer att kalla henne, var ju i alla fall gullig nog att ge henne ett jobb, och utan att veta hur just Katrin var/är som "chef" så kan jag inte tro att hon skulle kunna vara vidrigare att jobba för, än om flickan nu var tvungen att jobba och till sist, efter att inte fått något jobb, vara tvungen att sälja sej själv tex.

Jag själv hade inte velat jobba hemma hos någon vem det än var, men många vill faktiskt på riktigt bli "tjänstefolk".. 

Så utan att veta om allas egentliga orsaker till vad, när, hur och varför, lägg ner!

Nää, det var dagens spya detta. ;)
Nu ska jag gå och söka jobbet som chef inne på barnens rum, innan det är dags för lunch. 

Ha det toppen alla spännande och spända människor