Det började här igår med att jag fick för jävla ont i magen.. Sen slutade jag känna bebben.
Skit läskigt ju.
Men fick två mackor å lite mjölk av min älskling, å så fick jag en varm å goo vetekudde på magen när jag gick å la mej, å då kändes det LITE bättre. Kunde iaf somna.
Vaknade trött som faan i morse, putte på magen, men inget svar då heller. Hade inte lika ont som igår kväll, men fortfaraande lite ont. Gick upp å åt frulle, fortfarande ont.. Ringde min kära barnmorska, hon vile att jag skulle åka in så dom kunde ta en titt.

Men fan va jag hatar svensksjukvård asså. Jag ringde in till Antenatal, dom tyckte oxå att jag skulle komma in för att se så barnet mådde bra å LEVDE.. *Hjälp* Åker in, skrivs in 11:59, får sitta ner å vänta. En kvart, en halv timme, en timme, en och en halv timme.. Det var ju inte världens längsta timmar iaf.. Är dom dumma i huvudet eller ?? Först skrämma upp någon med att säga just orden, se om den lever, å sen bara låta mej sitta. En efter en kom å fick gå in. Men där satt vi.. Till sist blev jag rätt arg över denna behandling, gick å frågade om dom glömt bort mej eller vad faan dom höll på med. Fick till svar att detta var en akutmottagning och att dom måste ta en och en. Nähä, smart !!  Dumma jävla trumma. Hamnade i en liten diskution där, fick sätta mej igen. Men vipps, efter 2 timmar och 20 minuter va det minsan min tur.
Fick göra ett ultralud. :-D Bebben mådde toppen, men jag hade tydligen en ganska tunn livmodersvägg och det kunde tydligen vara det som orsakade smärtan i magen, och att bebben inte sparkat kunde tydligen bero på att den va extra trött eller att den rent av bara sparkat inåt istället.
Jaha, en sketonge till då som ska skrämma mamma lite. ;-)
Det var iaf väldigt kul att se plutten igen. Den hade växt sen sist om man säger så. Dom gjorde en viktuppskattning på den oxå. Hon sa att i denna vecka skulle bebben väga ca 906g och min skrutt vägde ca 912g. :-D Helt perfekt med andra ord.

Det hände nått hemskt när vi satt där i väntrummet oxå.
Det kom in ett par när vi hade suttit i en timma typ. Dom hade varit ute å gått, å så hade hon ramlat å landat på magen. Hon var i v.39. Dom hade fått komma till deras BM på deras MVC som hade lyssnat på hjärtat på bebisen. Det hade låtit bra, men hon hade iaf velat att dom skulle åka in så man fick titta på bebisen oxå. Så var det deras tur, dom går iväg. En typ kvart senare kommer en läkare ut å ropar på en sköterska om akutbåren som skulle te spec.förlossningen. Med läkaren kommer pappan tomm i blicken å ser ut som om han landat från månen precis, efter kommer mamman som hade ramlat, storgråtandes, med två systrar, en på varje sida. Dom lägger henne på båren å SPRINGER iväg. :-O Herre gud. Dom var så glada när dom satt i väntrummet bara några minuter innan, å helt plötsligt har hela deras värld rasat. Hoppas bara att barnet klart sej. Fy va jobbigt det var att se det. Dels för att det är hemskt som det är, men sen vill man ju veta hur det går.
Jaja, man får som sagt bara hoppas på att allt gick bra.

Nu ska jag å Thea duscha, men först, öppning av chokladkalendern. :-D