2014-05-22

Det blev allt en bra dag igår!!
Soligt och varmt redan från början. :)
 
Startade dagen med jordgubbar till frukost, tog en
dusch, slängde på mej långklänningen och
sen satte jag och Majsan oss på gården och njöt. :)
Sanna anslöt till gårdshänget runt elva och strax
efter tolv begav vi oss till handkirurgen. 
Väl där fick jag det svar jag redan hade räknat ut
på egen maskin att jag skulle få.. "Vad gör du
egentligen här..? Vad tänkte dom att vi skulle
göra..? Detta är ju inget kirurgiskt.."
Jätte gullig läkare så, men det var ju inte
direkt rätt ställe för min knepiga tass. :-/
Men han var rar och förstod att vårdcentralen
"motarbetade" mej och/eller att dom verkar "kört fast",
så han tog saken i egna händer och skickade
en remiss till reumatologen!
Äntligen..!!!! :)
Det var typ det första han sa "Jag tycker detta känns
som ett solklart fall för just reumatologin". 
Ja, det är ju det jag bett om från första början!
Men men, nu är remissen i alla fall äntligen skickad. 
Så nu är det bara att vänta och se vad som händer! ;)
 
Efter läkarbesöket åkte jag och Sanna till Partille
och tog oss en sushilunch och efter det
blev det en glass i solen innan det bar av hemåt. :)
 
Senare på eftermiddag blev det mat med
Majsan och sen satte vi oss på gården
och njöt av den varma, goa kvällen. 
 När vi suttit och tjötat i typ två timmar kommer det
fram en mamma och frågar om vi möjligen inte
sett en väska på gården som hennes dotter skulle
glömt kvar, med mobil, nycklar och annat i. 
Det hade vi inte, hon tackade i alla fall och gick. 
Som tur var för henne så frågade hon ju rätt personer. ;)
Varken jag eller Majsan är ju såna som bara kan släppa
saker så vi beslöt oss för att leta och det tog ju
såklart inte alls lång stund innan vi hittade
väskan,  med allt kvar inuti! :)
Nu var ju bara problemet att vi inte hade en jävla
aning om vem eller vart denne bodde
och mobilen hade ju såklart låskod. :-/
Vi letade och letade och hoppades att vi skulle
springa på henne igen, men icke..
Tillslut plingar det till i telefonen och ett
meddelande med ett nummer till
mamman ploppade upp på displayen.
Yes, nu var det bara att ringa! 
Gissa om hon blev lycklig!! ..och det
stackars lilla barnet som var helt knäckt. :)
Tjoho vad vi var bra! ;)
 
Nä, nu är det dags att kliva upp och starta dagen. 
Sen bär det av till läkaren för att diskutera sjukskrivningen.
Detta är ju sååååå tröttsamt! :(
Men men... Vad ska man göra...?!
 
Hej me er! :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0