Bosse på rymmen?
Mia det jävla puckot frågade min knappt 4 åriga dotter förra vintern om inte hon skulle vilja ha ett marsvin.. GAH!
Dagen efter åkte hela familjen (Mia inräknad) långt åt helvete för att då köpa två marsvin.. En pappa och en son, -Charlie och Håkan.
Charlie gick dessvärre och dog i sommras..
Tillslut läser min granne på FB att Challeballe är död och att Håkan lilsom sitter där med sin döda pappa. Så hon messade mej och frågade om jag behövde hjälp?
Och -JA, TACK, det behövde jag ju i alla högsta grad!
Så upp kommer Tessan och helt enkelt bara lyfter upp det döda djuret, lägger honom i en kartong och frågar mej sen var hon ska ställa det..
-Öh, jag vill inte ha det här, vi får gå och slänga honom i sopprummet.
Tessan undrade väl om jag var på riktigt..
Och svaret på det är väl -nä det är jag ju inte..
Men hemma ville jag ju inte ha liket. Så det fick bli sopphuset. *Sorry*
Hur som helst så tyckte jag ju så synd om Håkan som nu skulle behöva vara ensam. För marsvin ska ju heller inte vara själva.
Alltså lilla Bosse då. Och så söt han var!
..så hur jävla kul var det när nu Håkan också gick och dog här för några veckor sen.. GAH!
Så nu är ju liksom Bosse helt ensam, stackarn, och jag tänker fan inte köpa ett enda jävla marsvin till för att Bosse inte ska vara ensam, för då får jag ju fan inte göra annat än att köpa marsvin.
Han får sin mat, sitt hö och lite grönsaker varje dag, och om han har tur så är det kanske någon som stoppar fram sitt nylle vid gallret utöver "bur-bytar-dagarna". Stackarn..