Mina små mördarsniglar <3
Ibland undara jag varför man skulle få för sej idén att skaffa barn..
Det kommer så många sköna kommentarer från dom dagligen, och ibland vet man inte var man ska göra av sitt skratt. ;)
Men oj vad ofta dom får en att inse vaför man visst ville förgylla livet med dessa charmtroll!!
Det kommer så många sköna kommentarer från dom dagligen, och ibland vet man inte var man ska göra av sitt skratt. ;)
Som idag när jag skulle hämta trollen på dagis, då ligger det ett litet paket i Tonnis hylla. På paketet står det -God Jul pappa önskar Tonni.
Jag frågar honom på hemvägen vad det är i paketet till pappa.
Plutten funderar en stund, sen säger han, -äh, ja minns itte mamma, vi får se på jolaston.
Haha!
Jag undrar ju om han faktiskt visst minns, men letar förbrilt i sin intrycksfyllda hjärna om detta kanske var en kuggfråga, och kommer på att någon någongång har sagt att man inte får avslöja innehåll i paket.
Vad vet jag, men sött var det hur som helst ;)
Idag får jag nog säga att Tonni är den som stått för största delen av hjärtats dagliga dos av underhållning. :)
Annars är det övervägande Thea som kläcker såna där dödligt sköna kommentarer.
Annars är det övervägande Thea som kläcker såna där dödligt sköna kommentarer.
Majsan, (Theas gudmor) sa till barnen igår att dom måste hålla ett extra öga på Majsans föräldrars hus i morgon när vi ska gå till dagis, för Majsans pappa hade sagt att det kan ha varit en tomte som klättrat på deras hus.
Barnen har nu sen igår kväll väntat med spänning på promenaden till dagis i morse. (Helt i onödan om man frågar Thea nu) ;)
Ni som läste min blogg tidigare idag vet ju att jag inte hade någon direkt tid för tomtetitt på vägen till dagis idag, men vi hann se lite snabbt ialla fall.
Ni som läste min blogg tidigare idag vet ju att jag inte hade någon direkt tid för tomtetitt på vägen till dagis idag, men vi hann se lite snabbt ialla fall.
Jag har alltså lyckats dra ut på spänningen lite till kan man säg. ;)
Men Thea hann se tillräckligt mycket för att ändå börja bli lite skeptisk.
På väg hem från dagis säger jag till barnen att vi kan titta odentligt, för nu har vi minsann inte lika båttom.
Tonni ser tomten, pekar och är lycklig.
Thea där emot, hon blänger surt på tomtejäveln, vänder blicken mot mej med ungefär samma bittra blick, sen säger hon, -va det detta vi skulle se på mamma..? Det är ju ingen tomte, inte en riktig....! Den är liten och av plast, han klättrar ju inte ens. Den sitter fast i snöret bara. Tomten finns inte på riktigt.
Jag får en liten klump i magen och tänker, -helvete är det någon som har golat att tomten bara är ett påhitt..!?!?
Så jag tittar på henne och frågar vad hon menar med att han inte skulle vara på riktigt.
Hon svarar som tur var, -Nää det såg du väl mamma..? Den tomten var ju bara på skojjj. Så liten är inte den riktiga tomten. Och vet du mamma, han som var hängd på deras hus, han kunde inte ens säga HOW HOW..
HAHA!!
Tonni tyckades med en till sån där skön grej idag som bara fick mitt hjärta att fullkommligt smälta.
När vi kom hem från dagis och jag hade slängt in alla sketna dagis kläder i tvätten så fixade jag lite mellanmål, vi satte oss i vardagsrummet och mumsade på skorpor och drack mjölk och kollade lite på tv. Sen gick jag ut och diskade. Barnen hämtade varsin bok och plaserade sej i soffan och läste för varandra.
Hör helt plötsligt att min dotter börjar pipa lite där ute, så jag går ut och kollar vad hon gnäller för. Hon håller upp sitt ena pekfinger och säger, -ajjjj ajjjj mamma, jag skärde mej på boken. Jag tittar på min dotters finger och ser ingenting men jag blåser lite för att låtstas att jag bryr mej.. ;) Går sen ut igen för att stänga av kranen och går sen tillbaka ut till kidsen.
Thea sitter då och pillar lite på sitt "totalt sönderskurna" finger och det har nu blivit så där lite rött precis i "snittet" efter pappret.
Hon stirrar på mej och nästan skriker att det är blod nu.
-Ojojoj Thea kom ska mamma sätta på ett plåster..
-Ojojoj Thea kom ska mamma sätta på ett plåster..
Tonni som suttit helt inne i sin bok tittar upp med lite orolig blick, ställer sej upp, håller fram sin lilla hand mot sin storasyster och säger, -Ojojoj Thea, va hände..? Håll mej i hande gumma så gå vi mää mamma till söket.
Och så går dom hand-i-hand bakom mej ut till köket. Jag känner hur jag småfnissar lite för mej själv. *Gullerumpor*
Jag tar fram plåsterna ur skåpet och börjar leta fram ett litet plåster till detta lilla finger. Tonni står som en hök och hjälper till med blicken bland plåsterna.
När jag hittat ett plåster stoppar jag tillbaka lådan och Tonni fattar att "hjälp är på väg", så han går fram till sin syster, klappar henne på kinden och säger, -såå lugn nuy Thea, nuy komme mamma mää ploste till dej.
Jag sätter på plåstret på hennes finger och ungen skriker som om jag sydde henne helt utan bedövning.
Tonni tar henne i handen, -såå Thea, va itte så falitt va? Kom nu mää Tonni.
Och så går dom hand-i-hand igen, ut till vardagsrummet, dom stannar på mattan och så hör jag Tonni säga, -såå Thea nu kan du sätta dej häh, så kan jag hämta kudde till dej, (kudden hämtas och läggs på golvet lite bakom henne) såå, lägg dej ner sysste, jag är häh.
Själv står jag kvar i köket och fortsätter att småskratta lite åt mina barn.
Vad säger man..? Syskonkärlek! <3
Mina monsterbarn kan verkligen vara små änglar ibland, när DOM vill ;)
Men vad mer kan man begära ;)
Nu har jag läst ,,, gulliga ungar puss puss mommo