Idag har det gått exakt ett år. (igen)
Fast denna gången har det verkligen gått ett år.
Ett år utan ett ända samtal, ett ända sms, ett ända mail, ett ända brev, ett ända kort, ett ända grattis på födelsedagen, ett ända god jul..
Nä, ett år utan ett ända livstecken..

Jag undrar hur man kan med att leva med sej själv, och jag undrar definitivt varför man helt egoistiskt ska hålla kvar vid något som man ändå inte bryr sej ett skit om..!
Istället för att bara låta det gå, låta någon annan som finns ärligt varje dag ta över, och det allra väsentligaste, låta det man ändå kastat bort få möjligheten att ha det som alla andra.

Att inte synas/höras på ca 3 år, sen synas i hela tre dagar för ett år sen. Det säger väl ändå en hel del kan man tycka.

Jag önskar bara att den kunde förstå.. Den hade givet den största gåvan som går att ge i en sådan här situation, genom att släppa det sista, och låta det lilla få samma möjligheter som som sagt alla andra.

Ett jävla år..!