Nyår!

Ja, någon kan ju ha missat att det är nyårsafton idag..
Eller nä, det måste vara omöjligt efter som alla ens vänner påminner om det på facebook var tredje minut. ;)

Kanske lika bra att jag gör det också då..
Jah, Gott Nytt år allesammans! ;)

Har varit en bra nyår ändå får jag säga.
Vi var en sväng i stan och kollade på fyrverkerier förut. Det var dock för disigt, så vi såg bara typ färgerna på himlen och hörde smällarna.
Kanon god mat fick jag lagat också, (klapp på axeln) och ännu godare efterrätt gjord av mej och min lilla köksprinsessa. <3
Bilderna får jag lägga upp i morgon.

Trollen gör allt för att hålla sej vakna just nu. ;)
Vi har precis kollat på Shrek 2, och nu dansar barnen till musiken som spelas under eftertexten. Haha.

Lovade att jag skulle väcka dom innan tolv om dom somnade, men dom litar tydligen inte helt på sin mor.
För som sagt, dom kämpar emot för fullt här.. ;)

Dags att återgå till gálningarna.
Gott nytt år på er!



Va fan.?!

Vem fan har bytt ut min son?!
Han har fan varit som en påtänd ekorre nu i två dagar och har helt trappat respekten för sina föräldrar..

Har springer som en skållad råtta fram och tillbaka i lägenheten, asgarvar, hånflinar, pajar saker (medvetet), slåss, bråkar med sin syster och är bara en sån där äckelunge som man ser på typ Ica och som man bara vill råka lägga fällben på om man får möjlighet.

Snacka om att han behöver dagis och sina kompisar. :-/
Vi räcker tydligen inte till för att stimulera honom.

Och i nästa sekund är han verkligen det goaste och ödmjukaste barn som finns. En sån där guldgosse.
Sen, pang vänder det.

Det finns liksom inget mellanläge kan man säg.
Det är av eller på som gäller.

Jag vill slita håret av mej, pussa ihjäl min korv, sälja honom, gosa med honom, kolla upp om han är på riktigt, njuta av mitt skötsamma barn på offentlig plats, strypa mej själv på parkeringsplatsen när inget går hans väg, somna tillsammans med min prins efter att vi har läst en god-natt-saga, göra dna-test och se om han kanske ändå inte är sänd från satan, njuta av min stora, fina, underbara kille när han kommer till mej, sätter sej hos mej och gosar och säger -jag älskar dej mamma, vill sterilisera mej 100 gånger om när inget man säger når fram och han bara garvar och springer iväg, jag vill filma honom när han sitter med sitt lego och allt fokus ligger på byggandet och mammas medverkan, för att sen titta på filmen 3000 gånger om dagen för att låta hjärtat smälta lite..



Att vara förälder är inte alls samma sak som att vara schizofren, jag lovar. ;)


Asså, jag satt fanimej stilla i en soffa genom båda mina graviditeter, så jag jobbade stenhårt på alla funktioner. Ändå fattas fortfarande bruksanvisningen och fjärrkontrollen. :-/

Och min sockersöta lilla prinsessa..
Hon lyssnar alltid, ser alltid söt och snäll ut, gör aldrig något hon inte får.. osv..
Haha, ja det var väl i alla fall det man jobbade för i nio månader, och sen dess. ;)




Hur som helst är dom ändå ganska charmiga ganska så ofta, och kan man annat än att älska dom NÄSTAN hela tiden. ;)

Dagens spya kom från en mamma som blev väckt av en pojke som slängt mammas mobil någonstans bakom sängen, som slängde sej på sin syster, som sprang maraton i sängen och genom lägenheten och asgarvade åt sina föräldrar..

Hoppas nyårs morgonen börjat bättre för er andra.
Eller nä det hoppas jag inte alls..


Vilken dag..

Oj vad effektiva vi har varit idag. :)

Trots att jag har haft sååå jävla ont idag så har jag ändå försökt bita ihop.

Vi började småplocka lite i förmiddags och vipps så var lägenheten städad och julen borta. :)
Fönsterna är till och med putsade!

Naglarna fick jag gjort också.
Letade fram mitt akrylset, och tänkte att jag skulle försöka mej på det.
Och det gick ju ganska bra det med.
Dock orkade jag inte med något avancerat idag när jag hade så vansinnigt ont, så det fick bli vanliga franska.

Första gången jag har franskt sen jag började göra naglar för snart två år sen. ;)
Det är absolut fint och fräscht, men det är ju såå tråkigt.
Kommer antagligen att tröttna redan i morgon kväll. ;)

Nu sover äntligen barnen.
Det var inte det lättaste att lägga dom idag. *Pust*
Så vansinnigt frustrerande när ens små "solstrålar" gör allt för att inte sova..
Men som sagt, nu sover dom sen en stund tillbaka i alla fall. :)

Fredrik är och handlar så här om aftonen. ;)
Tanken var att vi skulle åkt och handlat i förmiddags, men så började vi ju städa och då är det ingen idé att sluta när man väl har börjat.
Så vi tänkte att vi skulle åka efter middagen istället.
Men middag glömde vi också mitt i all smärta och städning, så det fick bli hemkörning av kebabtallrickar. ;)
Så Fredrik tog sej en liten tur i lugn och ro nu istället. ;)

Själv ska jag lägga mej på soffan med min rövsmärta och låta värktabletterna göra sitt..

Nattinatt gott folk!

 


Myser

Alla relativt nyvakna. :)
Thea och Tonni har gosat klart med sina föräldrar och har gått ut i vardagsrummet för att titta på långben och Max. :)
Men jag och Fredrik tycker inte det är dags riktigt ännu.
Så vi ligger kvar. ;)

Fredrik har dock varit på väg upp redan för han har visst luvtröja på sej. ;)
Ligger med huvudet på min man och han ligger och pillar mej i mitt ofantligt långa hår. ;)
Myspys!

Men hur länge håller det..?!
Man är liksom lycklig om man får ligga kvar i fem minuter. :)

Såg nu något jävligt störande.. 
Min lampa i fönsters är skev.
Tonni skulle tända den förut, och har väl lyckats vrida stjärnan lite.
Inte precis värsta problemen egentligen, men det är så där att man ser det hela tiden och vill gå och rätta till den. ;)
Ojoj.. Vilka problem man kan ha.

Nu dags för lite frukostmys, sen handla, sen..? Äh det märker vi.
Fick bort mina naglar igår, så ska nog orka mej på att göra nya.
Men vilken färg..?
Har ju typ alla färger som finns. ;)

Har sett att jag börjat få ganska många läsare. :)
Himla roligt att folk läser min blogg. :)
Lämna gärna lite kommentarer efter er.
Det gillas. ;)

Aja, vi får se vart denne dag slutar..
Hej så läng

 


Illa..

Jag mår illa..

Har mått sådär "smyg-illa" sen i morse. Trodde först att det berodde på att jag inte hade ätit frukost.
Att illamåendet egentligen handlade om ett sånt där hungersug..
Men nää det har inte blivit bättre trotts matintag. :(

Var hos läkaren en sväng i förmiddags. (Inte pga illamåendet..) 
Därefter åkte vi till Fredriks jobb för att slänga in några papper, och sen åkte vi till Café Skåne.
Tonni blev överlycklig när han fick äta en dammsugare, och Thea kände sej som en stor tjej då hon lekte att hon drack kaffe. ;)
Hon fick nämligen sin saft i en sån där "take away"-kaffe-mugg.


Tonni tyckte det var skitkul att sätta kvittot på pappas huvud ;)


Min lilla linslus <3

Sitter nu i soffan med barnen och kollar på Shrek.
Försöker besegra mitt illamående och bli lite varm. :-/
Men det är inte det lättaste när det fan alltid blåser in från våra skit fönster i vardagsrummet..
Brr..!

Snart kommer Majsan.
Ska göra om hennes naglar, och sen ska jag allt gå och lägga mej.
Mina egna naglar kanske jag kan ta imon. 
Så tråkigt att göra naglar på sej själv..
Men nu måste jag göra om dom.
Utväxten är liksom på halva nagelplattan så här 6 veckor senare..! ;)

Har lite svårt att släppa det jag skrev om förut. :-/
Ett jävla år..! Jag borde väl ha vant mej vid det här laget.
Jo men det har jag väl också.
Nu upprör det mej bara. Mest för att Den inte lämnar över något som ändå inte "utnyttjas" till någon som verkligen tar tillvara på det.
Genom att inte överlämna skadas snart den som minst förtjänar det.
Det gör mej så arg och ledsen..

Men nu ska jag mysa lite med trollen innan Majsan kommer. :)
Ha det gott


Ett år..

Idag har det gått exakt ett år. (igen)
Fast denna gången har det verkligen gått ett år.
Ett år utan ett ända samtal, ett ända sms, ett ända mail, ett ända brev, ett ända kort, ett ända grattis på födelsedagen, ett ända god jul..
Nä, ett år utan ett ända livstecken..

Jag undrar hur man kan med att leva med sej själv, och jag undrar definitivt varför man helt egoistiskt ska hålla kvar vid något som man ändå inte bryr sej ett skit om..!
Istället för att bara låta det gå, låta någon annan som finns ärligt varje dag ta över, och det allra väsentligaste, låta det man ändå kastat bort få möjligheten att ha det som alla andra.

Att inte synas/höras på ca 3 år, sen synas i hela tre dagar för ett år sen. Det säger väl ändå en hel del kan man tycka.

Jag önskar bara att den kunde förstå.. Den hade givet den största gåvan som går att ge i en sådan här situation, genom att släppa det sista, och låta det lilla få samma möjligheter som som sagt alla andra.

Ett jävla år..!

 


Min man

Min make är inte riktigt som alla andra..

För det första säger han, (som en jävla brud) varje kväll att han inte ska äta mer sötsaker efter "idag".. Ja det går ungefär som för alla andra brudar.
Han älskar att skvallra med mej och mina tjejkamrater.
Helena har vid ett gäng tillfällen sagt att Fredrik är den perfekta gaykompisen, bortsett från att han tydligen inte tänder på män. ;)
Fredrik tycker också att det är jätte spännande att se på alla naglar jag gör.
Han viker verkligen kläder sådär pedantiskt och lägger dom snyggt och prydligt i garderoberna.
När jag träffade Fredrik och vi flyttade ihop upptäckte jag något verkligen utöver det vanliga.. Karln hade ett litet sy-kit. Eller nä, inte så litet.. Fullt utrustad var låddan.. Det ända som saknades var självaste symaskinen. ;)

Det finns en massa sidor hos Fräddfan som gör honom lite extra speciell, men det som gör Fredrik verkligen speciell det är ju faktiskt att han står ut med mej varje dag. ;)

I love you Fräddfan!

 


Köket hela dagen..

Ja se på fan.. Idag har jag inte gjort annat. ;)

I förmiddags bakade jag och Thea tigerkaka. Den blev minsann göra go. :)




Sen var det dags för lunch. Det blev till att värma lite rester. :)
Efter det var det dags att diska, leka lite med trollen, sen fikade vi lite. :)
Där efter börja förbereda middagen och laga den.

Middagen blev go den också.
Barnen åt massor. ;)


(Oj vad tråkig maten såg ut på bilden.. :( Men det var smaskigt)

Sen ville Tompe också baka.
Så det var bara till att dra fram grejer och sätta igång.
Vi tänkte göra negerbollar först, men kom fram till att vi skulle göra något nytt. Så vi gjorde vita chokladbollar istället.
(Heter dom SD-bollar då, eftersom dom vanliga heter negerbollar..?)



Nu ska vi snart titta på Trassel, och Tonni ska få bjuda på sina SD-bollar och saft. :)

Efter det här dagen är jag så mätt att jag snart spyr.. ;)

Ha en trevlig kväll gott folk. :)


Svandyk

Min lilla Thea gjorde precis ett svandyk från våran säng. :(
Hon satt visst lite nära kanten när hon och brorsan morgonbusade med sina nyvakna föräldrar.
Ungen reser sej upp snabbt som blixten och säger, -det gick bra mamma.
Men hörde att sista ordet var lite darrigt så jag frågade om det verkligen gick bra.
Nä ääh.. Pluttfian blev ju skit rädd och så slog hon sej ju faktiskt i sin lilla panna. :(

Men cool som hon är grät hon av sej detta på en minut hos sin mamma, för när jag frågade om jag fick titta på pannan gör min lilla prinsessa så här.. ;)


(Man skymtar lite rött vid ena ögonbryner)

Igår när vi kom hem efter att jag hade varit på KKAB och "lampat" var vi ute en stund med trollen på gården.
Fredrik kom sen på att det kunde coolt för barnen att gå ner och titta på alla maskiner som finns på torget. Så vi gick ner och kikade.
Tonni och jag var väl sådär intresserade.. :-/
Till pappas stora besvikelse. ;)
Tonni är inte alls så intresserad av fordon, maskiner och sånt som han trodde när vi fick en pojke. ;)
Men Thea älskar pappas fyrhjuling, åka och kolla på båtar, bilar och maskiner med sin pappa. Hon älskar att bygga fort, garage och ojleplattformer i lego med sin far. ;)




Tonni bryr sej bara om sina verktyg och sin verktygslåda, sitt kök, sina pirater på tv, och tjötar om skjutna. ;)
Han gillar också att måla och gunga på gården.
Lego tycker han förvisso också om, till Fredriks förtjusning. Men han bygger mest bara höga torn. ;)

Så mest vinning av sina grabbsaker har Fredrik av sin dotter. ;)
Även om Thea faktiskt gillar sina dockor, Barbie's, sitt kök och måla också.
När dom sakerna kommer fram känns Fredrik genast lite obekväm. ;)
Hörde far och dotter igår när jag stod i köket.
Thea hade tagit fram sina Barbie och bad pappa hjälpa till med att klä dom och fixa håret på dom. Kläderna gick han ändå med på, men när det kom till håret hörde jag min man säga att hon nog skulle gå till mamma och be om hjälp. ;)

Där fick tydligen hans gräns för att inte tappa det sista av sin manlighet. ;)


Måste bara lägga upp mysbilden på min lille feberkille från igår.




Men nu är det dags att gå upp och fixa lite frukost.
Hoppas fölket får en bra dag.
Tack och hej så länge.


Kvällssugen..

Varför blir man alltid sugen på något när kvällen kommer?!
Dessutom har jag just nu den där fantastiska veckan som man får som ett jävla brev på posten bara för att man råkade vara kvinna.
Man kan lätt känna att sötsuget slår till lite extra hårt just under såna veckor.

Därför fick jag plötsligt för mej att slänga ihop något snabbt och lätt.

Cornflakeskakor fick det bli. ;)
Nu väntar jag bara på att skiten ska svalna/stelna så man får äta dom också..

Jag får väl helt enkelt ta och ringa upp Majsan så länge. :)

Här kommer receptet ifall det är någon annan mensfia, eller bara ett vanligt godismonster som läser. ;)

200g smör
2 dl socker
8 msk kakao
2 dl sirap
3 dl havregryn eller kokos (själv tog jag müsli istället)
7 dl cornflakes

Smält smöret i en kastrull, skicka sen i allt utom cornflakes och havregryn/kokos/müsli.
Låt koka i 2-3 minuter.
Ta av kastrullen från plattan och häll ner resten, rör om ordentligt.
Klicka sen ut smeten i vanliga formar.
Låt svalna. ÄT!

(Nää, jag sa aldrig att det var nyttigt, men det var kanske inte det som var vitsen heller) ;)

 


Då var skiten över..

Ja, nu var den väl förvisso över så fort barnen hade somnat. ;)
Pratar alltså om julen för er dom inte fattade det själva..

Kan inte för mitt liv begripa all denna jävla hysteri varje år.. 
Vem mår egentligen bra av det?!?
Det ska handlas miljarder julklappar, tonvis med massa äcklig mat, som man sen ska tvingas äta i veckor efter jul för att skiten aldrig tar slut..
Sen ska allt bli sådär överdrivet perfekt också, vilket det ändå aldrig blir.. Alla ska le, må bra och trivas i allas sällskap..
Jo eller hur..?!

Nää, tacka vet jag våran jul.
Det var jag, min man, våra barn, min kära mor och hennes kravallvovvar. ;)
Ingen stress, ingen hysteri, inte miljarder julklappar och inte massa onödig mat..
Fantastiskt skönt.
Och barnen kunde glädjas åt dom klapparna dom fick utan att behöva känna stress över allt som skulle hinnas med att lekas med.

Och trots att vi inte köpte överdrivet med mat så blev det ändå julmat dagen efter..

Jag tror att mycket av allt detta jultrams bara handlar om "kukmäteri".
Vem som hade mest och finast mat, vem som gav mest julklappar, vem som hade störst och finast gran osv.
Och grattis, dom ända som glädjs mest över det, det är affärerna, och kanske lite läkemedelsföretagen också. För dom lär ju också få lite fler kunder såhär i juletider då folk stressar sönder sej för att allt ska bli sådär "perfekt"..

Aja, det blir ju inte min huvudvärk i alla fall. ;)

Jag blev i alla fall väldigt glad för mina julklappar.
Nu behöver jag inte längre känna mej som en stenåldersmänniska som kokar te vatten på spisen.
För min man hade minsann köpt mej en ny vattenkokare. :))
En klocka som jag länge velat ha fick jag också av min fina man, och ett presentkort på Gina av mami. :)




Nu sitter jag och "lampar" på KKAB. :)
Fantastiskt skönt att sitta här och alltid lika trevligt att tjöta lite med Lena. :)

Men nu ska jag fortsätta här.
Ha det gott


Uppdatering:
Lite bilder från julen..

*Pepparkaksbak 23e       *Marsipanbollar              *Thea fick en bok av Mia



*Chokladmonster            *Gran och paket     *Julmat


*Flickan som kunde tala med hundar ;)


*Taget själv? ;)              *Trötta killen                   *Mamma impad ;)           *Också lite tröttis


*Mor och son                  *Polisbyggkillen


*Theas julklapp till mommo. En tvål som hon gjort och slagit in
nästan helt själv :)


Stenåldern

Min vattenkokare fick ju för sej att stämpla ut förra veckan.. *Morr*
Så nu får man koka vatten i en jävla kanna varje gång man ska dricka the. Vilket jag gör typ tio gånger om dagen.
Det tar ju fan en evighet att koka vatten på denna skitspisen. :-/
Omåttligt irriterande. Känns som man är tillbaka på stenåldern..





Barnen tog sovmorgon även idag. :)
Kvart över åtta klappade Tonni mej på kinden och frågade om jag kunde sätta på tv'n. Thea kom upp runt halv nio. :)

Nu sitter barnen och kollar på supersmurfen, medan jag håller mej i köket. ;)
Räkningarna är betalda, och maken är på väg hem.

Tråksamtalen väntat jag med till efter jul istället. Det blir nog bäst så.

Men nu är det bara att sätta igång med allt annat som ska göras.
Ha en bra dag gott folk.


Mini julafton

Får nog ta tillbaka lite av det jag skrev igår. ;)
Det gick faktiskt relativt bra idag också.
Kanske kan det ha med att göra att det bara är 2 dagar kvar till julafton ;)

Vi vaknade i lugn och ro runt åtta i morse, men vi låg kvar och drog oss till klockan var strax före nio.
Älskar att mina troll är nästan lika morgonslappa som deras mor ;)


*Lite suddig bild dock :(

Vi åt lite mys-frukost i vardagsrummet framför tv'n.
Man får ju passa på att utnyttja den lite kravlösa vardagen till fullo. Hehe.

Lite bus på rummet fick det bli också innan det var dags att göra oss i ordning för att ta bussen ner till Allum och köpa belysning till julgranen.
Lite mat och några julklappar fick det bli också. :)


*Bussbusarna :)


När vi kom hem hade jag fått ett skitbrev i lådan. Satjävel vad det upprör mej!
Så det var ju bara att sätta sej och ringa tråksamtal..
Majsan kom och hämtade barnen efter en stund. Dom skulle visst gå till Majsans föräldrar och hämta julklappar till barnen. :)

Under tiden roade jag mej med matlagning, och när dom var tillbaka åt vi då mat.
Har nog aldrig sett min dotter äta så snabbt och duktigt som hon gjorde idag.
Det vankades nämligen julklappsöppning efter middagen. ;)
Tonni fick man däremot påminna ett par hundra gånger.. (Så trist med detta "matbråk" varje dag..)




Barnen blev sååå glada för sina julklappar.
Fast INTE jag..


Jag tror att Majsan och Majsans far inte vill ha mer med mej att göra.. Men då kunde dom väl bara ha sagt det liksom..
Thea fick ett kuvert med ett sönderrivet papper i som hon var tvungen att pussla ihop. Det var en bild på karaktärerna från Disney on ice. :)
Gissa om ungen blev glad. (Jag fick också en biljett av Majsan, när jag fyllde år)
Hon fick ett påse skumtomtar med polkagrissmak och en jävla smurffilm av Majsans föräldrar, och en jävla hästjävel som gnäggar, viftar på vingarna och går..
Den låter ganska högt och ingen volymknapp eller avstängningsknapp fanns det heller.. GAH!
Hon blev dock överlycklig för sin häst.
Hon hade sett den med Majsan vid två tillfällen tidigare och verkligen blivit galet förtjust.
Majsan har ju lite svårt att inte smälta när hennes kära guddotter blinkar med sina bruna ögon. ;)
Så självklart var hon ju tvungen att köpa just den...... (Man kan ju hoppas att batterierna tar slut fort, och att batteriföretagen får ett längre produktionsstopp) ;)

Tonni fick en grön/vit randig barbapapa tröja och ett Blixtenpussel av Majsan.
Givetvis fick han också en jävla smurffilm av föräldrarna, och en påse skumtomtar.
Tonni blev sugen på att se på filmen på en gång..
Mmmh, vad lycklig jag blev när den sattes på. NOT! ;)

Vi snackar alltså om smurfarna från "förr"..
Jag kommer ihåg dom där, och minns dom som as bra. Men efter idag är jag benägen att ta tillbaka det.. :-/
Det var så där väldigt segt och simpelt. -Här kommer stortrut.. Blöööblööblööö..
Asså, jag får kramp. HAHA..
Tonni blev genast förtjust och satt som ett litet ljus och tittade.
Han har alltså nu ökat på tråknivån va det gäller hans utbud av film. Laban och Smurfarna.
Hjälp!! 

Jag älskar normalt sätt barnfilmer, och jag riktigt njuter av att jag "får" titta på barnfilmer varje dag.
Men som sagt, Tonni snöar helt in i dom där med sävliga röster, dassiga färger och med en handling som typ står still..
Men man får väl vara glad för det då. Han är ju lycklig och det är väl säkert mer pedagogiskt eller något.

Skulle göra ischoklad förut också.
Det var mindre skoj när skålen som jag hade chokladen och cocosfettet i gled ner från kanten på kastrullen och plaskade rakt ner i det kokande vattnet så det stänkte svinvarmt vatten rakt på min handled.. :( AJ!
Det är tur man har barn säger jag bara, för då har man ett sånt där välutrustat medicinskåp. ;)
Så på med kylbalsam och lite bandage, så löste det sej ganska bra ändå.

Barnen somnade fint idag igen. :)
Sicka guldbarn jag verkar ha fått.
Tänker passa på att njuta och "skryta" om mina kids just nu. För tyvärr varar det nog inte längre än till den 25:e ;)

Imorgon blir det en dag full av stress skulle jag tro..
Men vi får fan skylla oss själva.
Jag har helt missat att julen närmat sej ett tag nu. Så det där med julklappar..? Nä, det har jag typ helt trängt bort, och nu står vi liksom här då..
Julklappshandling och storhandling med typ miljarder människor i morgon..... Pust, stön och stånk.
Sen ska ju all mat packas upp och alla klappar slås in, för att dagen efter slitas upp..
(Nää jag är inte bitter) ;)
Jag bara ogillar julen väldigt mycket!

Fredrik jobbar ju i morgon med, så det lär ju bli sent allting också.
Och tack vare fittbrevet jag fick hem idag så måste jag ringa massa tråkiga samtal i morgon igen..
Inte alls vad jag hade lust med kan jag meddela.
Men men, det är ju jul nu, så det är ju bara att le och se glad ut. ;)

Tack och hej från denna bittra tjej ;)

Ensam! :)

Det har varit en skön dag får jag säga. :)
(Får väl se om jag säger likadant om någon dag eller två, för imorgon är första dagen på flera veckors ledighet) ;)

Klockan ringde 07:23 i morse och den hann knappt börja ringa innan jag skyndade mej att stänga av den ifall något barn låg i min säng. Så jag vände mej lugnt om, och mycket riktigt, där låg Tonni jämte mej.
Han hade kommit in någon gång under natten (igen..) och han hade inte vaknat av klockan.
Så jag drog fram mobilen som jag alltid har under huvudkudden och kollade mailen, facebook och wordfeud för att piggna till lite.
Tänkte att jag skulle försöka tassa upp och sätta på te vatten och sträcka lite på mej i lugn och ro innan barnen vaknade.
Tonni är relativit lättväckt så det gäller att försöka ta sej upp så ljudlöst det bara går.
YES, jag klarade det.. kommer ut i vardagsrummet, drar försiktigt med mej sovrumsdörren, vänder mej om för att fortsätta mot köket.. Men jag hejdar mej själv efter knappt ett steg.. Vad fan är det i soffan..?!?! (inga glasögon på mej, ny vaken, och mörkt i rummet) Men shit, det är fan någon i min soffa..!
Lite mörkrädd och nojig som man ibland kan vara så känner jag paniken som sakta kryper på, och så börjar det röra på sej också..
Mina ögon har precis börjat ställa in sej på "mörkersynen" så gott det går utan glasögonen.
Sen hör jag bara ett fnitter och en mycket välbekant liten röst som säger, -Ojj, god morgon mamma, jag vilade lite här.
HAHA!
Thea den lilla fisen höll på att skrämma skiten ur sin mor för typ hundrasjuttiotolfte gången.. GAH!
Hon hade vaknat, gått upp, sett att vi sov och fattat att det fortfarande var natt men inte orkat gå tillbaka till sängen, tänkt att det nog snart ändå var morgon och alla skulle vakna så hon la sej på soffan och somnade om där. ;) Minimuppen <3


*Lite stark blixt kanske..? ;) Men här hittade jag mystrollen som
väntade på att mamma skulle komma med frukost <3

Tonni vaknade typ 1 ½ minut efter att jag hade gått upp, så det var ju bara att sätta igång.
Efter värsta stressmorgonen igår så bestämde jag mej för att inte stressa idag.
Trodde jag ja.. När vi var NÄSTAN klara var klockan kvart i nio och vi borde då stått på utsidan.. Men nää. inte då.
Vi gick hemfrån 08:57, och var på dagis 09:08.. Blir så trött på mej själv ibland. ;)

Hade utväcklingssamtal på dagis, och efter det tog jag bussen till min kära mor för att plåstra om klumpedunsens finger som hon "försökt" klippa av. ;)
Hon skulle klippa ena hunden och råkade klippa i sitt eget finger med en nyslipad sån där riktig sax..
Men åka till läkaren kan ju vara dumt, så tantan plåstrade om sej själv..
Jag hade som tur var lite salvkompress med antibiotika kvar sen min "tutte sprack", så jag tänkte att det kanske är bra att sätta på på detta sår också.
Tur var väl det. Muppmor hade ju fan stängt in hela fingret med alla möjliga ickeandandes plåster och lindor, så det var ju bara att ta bort, på med salvkompressen, en torr kompress och en liten bit kompressbandage för att hålla skiten på plats. Nu är det bara att hoppas på att detta läker snabbt, för sånt gör ju så jävla ont. :(

Sen körde mor hem mej, och tur var väl det, för helvetesjävla pissfan vilken otrolig mensvärk jag åkte på..
Maken var redan hemma när vi kom hem, så jag bad honom att åka och hämta sina barn innan han skulle ta bussen för att åka på julbord med jobbet.

Mötte Majsan på gården strax innan Fräddan och barnen kom tillbaka.
Majsan hade tänkt att jag skulle gå och hämta kidsen och var sugen på att gå med mej, men nu var barnen redan på väg hem och jag hade ont. Så hon stal barnen i en timme istället. :)

Jag kom ju på att jag hade glömt handla, så jag gick ner till affären, sen hem och la mej på soffan en stund.
Sen kom barnen hem, vi mös lite, lagade mat tillsammans, sen lekte dom en stund själva på rummet och jag hängde tvätt.


*Tacos i pitabröd stod på menyn idag. :)

Sen mös vi ner oss i soffan och kollade på "Skönheten och odjuret", därefter pjamastajm, tandborstning och sen bäddade jag ner mina små mördarsniglar.
 
Väntade mej ett litet helvete denna kväll med tanke på att jag la dom samtidigt och så var ju inte Fredrik hemma, lite extra roligt att jävlas med mamma då.
Men what, 3 minuter senare har dom inte gjort ett ens ljud ifrån sej, vänder huvudet in mot rummet och kollar på mina två små sovande barn.
Det var en lycklig mammas syn kan jag lova. ;)

Tänk om dom kunde fatta hur mycket trevligare allt skulle vara om det alltid flöt på lika lätt. ;)
För jag kan fan inte begripa vad problemet är när dom skiter i allt man säger..
Dom vet vad som gäller och när jag blir arg, men nog fan ska det dras till yttersta spetsen jämt..!
Blir galen på detta trams.. Dom gör "det där", och man ser så väl att hon/han vet att jag snart kommer och att jag kommer att skälla, dom blir ledsna när mamma blir arg, men ändå så görs det om, gång, på gång, på gång..
Ibland känner man fan att man inte orkar mer, men dom orkar tydligen..?!?!
Så kommer den där veckan där allt bara är kaos, det är bråkigt, gapigt, skrikigt, tjafsigt osv, mamma tröttnar, något roligt som ev skulle gjorts ställs in eller popcornen på fredagen dras in, eller lördagsgodiset.. Det blir ledset och vi förklarar.. Går det in..? NEJ!
Så kommer helt plötsligt såna här dagar. Allt bara flyter på, visst har jag väl fått säga till lite även idag, men verkligen inte mycket. Tror inte man någongång kommer ifrån att det ändå är lite gnabbigt..
Och efter en sån här dag, då skyndar man sej att visa hur glad man som förälder blir, och riktigt framhäver hur mysigt det har varit, hur stolt man är osv..
Man ser plötsligt fram emot morgondagen och börjar någonstans i huvudet planera massa skoj man kan hitta på i morgon, eftersom dom var så duktiga, och eftersom det känns behagligt att hitta på saker med dessa små underbarn man just fått..
Men det är då fan någon som ska få för sej att byta ut ungarna på natten varje gång man fått "ordning" på dom.. För hur ofta vaknar man verkligen upp till samma mysiga, lydiga och lyhörda barn två dagar i rad..? :-/

Men ni som läst min tidigare bloggar, ni vet..
-Snart, snart är jag 37!! ;)

Nu har min man precis kommit hem, så nu ska vi dricka te och kolla på film. :)
Tack för idag, slut för idag. ;)

Mina små mördarsniglar <3

Ibland undara jag varför man skulle få för sej idén att skaffa barn..
Men oj vad ofta dom får en att inse vaför man visst ville förgylla livet med dessa charmtroll!!




Det kommer så många sköna kommentarer från dom dagligen, och ibland vet man inte var man ska göra av sitt skratt. ;)
Som idag när jag skulle hämta trollen på dagis, då ligger det ett litet paket i Tonnis hylla. På paketet står det -God Jul pappa önskar Tonni.
Jag frågar honom på hemvägen vad det är i paketet till pappa.
Plutten funderar en stund, sen säger han, -äh, ja minns itte mamma, vi får se på jolaston.
Haha!
Jag undrar ju om han faktiskt visst minns, men letar förbrilt i sin intrycksfyllda hjärna om detta kanske var en kuggfråga, och kommer på att någon någongång har sagt att man inte får avslöja innehåll i paket.
Vad vet jag, men sött var det hur som helst ;)

Idag får jag nog säga att Tonni är den som stått för största delen av hjärtats dagliga dos av underhållning. :)
Annars är det övervägande Thea som kläcker såna där dödligt sköna kommentarer.

Majsan, (Theas gudmor) sa till barnen igår att dom måste hålla ett extra öga på Majsans föräldrars hus i morgon när vi ska gå till dagis, för Majsans pappa hade sagt att det kan ha varit en tomte som klättrat på deras hus.
Barnen har nu sen igår kväll väntat med spänning på promenaden till dagis i morse. (Helt i onödan om man frågar Thea nu) ;)
Ni som läste min blogg tidigare idag vet ju att jag inte hade någon direkt tid för tomtetitt på vägen till dagis idag, men vi hann se lite snabbt  ialla fall.
Jag har alltså lyckats dra ut på spänningen lite till kan man säg. ;)
Men Thea hann se tillräckligt mycket för att ändå börja bli lite skeptisk.

På väg hem från dagis säger jag till barnen att vi kan titta odentligt, för nu har vi minsann inte lika båttom.

Tonni ser tomten, pekar och är lycklig.
Thea där emot, hon blänger surt på tomtejäveln, vänder blicken mot mej med ungefär samma bittra blick, sen säger hon, -va det detta vi skulle se på mamma..? Det är ju ingen tomte, inte en riktig....! Den är liten och av plast, han klättrar ju inte ens. Den sitter fast i snöret bara. Tomten finns inte på riktigt.

Jag får en liten klump i magen och tänker, -helvete är det någon som har golat att tomten bara är ett påhitt..!?!?
Så jag tittar på henne och frågar vad hon menar med att han inte skulle vara på riktigt.
Hon svarar som tur var, -Nää det såg du väl mamma..? Den tomten var ju bara på skojjj. Så liten är inte den riktiga tomten. Och vet du mamma, han som var hängd på deras hus, han kunde inte ens säga HOW HOW..
HAHA!!




Tonni tyckades med en till sån där skön grej idag som bara fick mitt hjärta att fullkommligt smälta.

När vi kom hem från dagis och jag hade slängt in alla sketna dagis kläder i tvätten så fixade jag lite mellanmål, vi satte oss i vardagsrummet och mumsade på skorpor och drack mjölk och kollade lite på tv. Sen gick jag ut och diskade. Barnen hämtade varsin bok och plaserade sej i soffan och läste för varandra.
Hör helt plötsligt att min dotter börjar pipa lite där ute, så jag går ut och kollar vad hon gnäller för. Hon håller upp sitt ena pekfinger och säger, -ajjjj ajjjj mamma, jag skärde mej på boken. Jag tittar på min dotters finger och ser ingenting men jag blåser lite för att låtstas att jag bryr mej.. ;) Går sen ut igen för att stänga av kranen och går sen tillbaka ut till kidsen.

Thea sitter då och pillar lite på sitt "totalt sönderskurna" finger och det har nu blivit så där lite rött precis i "snittet" efter pappret.
Hon stirrar på mej och nästan skriker att det är blod nu. 
-Ojojoj Thea kom ska mamma sätta på ett plåster..

Tonni som suttit helt inne i sin bok tittar upp med lite orolig blick, ställer sej upp, håller fram sin lilla hand mot sin storasyster och säger, -Ojojoj Thea, va hände..? Håll mej i hande gumma så gå vi mää mamma till söket.
Och så går dom hand-i-hand bakom mej ut till köket. Jag känner hur jag småfnissar lite för mej själv. *Gullerumpor*

Jag tar fram plåsterna ur skåpet och börjar leta fram ett litet plåster till detta lilla finger. Tonni står som en hök och hjälper till med blicken bland plåsterna.
När jag hittat ett plåster stoppar jag tillbaka lådan och Tonni fattar att "hjälp är på väg", så han går fram till sin syster, klappar henne på kinden och säger, -såå lugn nuy Thea, nuy komme mamma mää ploste till dej.
Jag sätter på plåstret på hennes finger och ungen skriker som om jag sydde henne helt utan bedövning.

Tonni tar henne i handen, -såå Thea, va itte så falitt va? Kom nu mää Tonni.
Och så går dom hand-i-hand igen, ut till vardagsrummet, dom stannar på mattan och så hör jag Tonni säga, -såå Thea nu kan du sätta dej häh, så kan jag hämta kudde till dej, (kudden hämtas och läggs på golvet lite bakom henne) såå, lägg dej ner sysste, jag är häh.

Själv står jag kvar i köket och fortsätter att småskratta lite åt mina barn.
Vad säger man..? Syskonkärlek! <3

Mina monsterbarn kan verkligen vara små änglar ibland, när DOM vill ;)


Men vad mer kan man begära ;)

Lampa på KKAB

Ljusbehandling på Kosmetisk Kirurgi idag. :)

Jag blir så trött på mej själv.
Att jag aldrig lär mej att stress inte hjälper tvärt om..

I tisdags kväll förra veckan så bestämde jag mej för att jag skulle skita i att gå till dagis dagen efter. Så jävla mycket som det regnade.. Gah! Det kändes liksom onödigt för oss alla att "pinas" fram och tillbaka i pissregn och blåst för dom få timmarna som barnen är på dagis.

Så jag sket i att ställa klockan och "förbereda" kvällen före.

På onsdagen vaknade vi klockan åtta, (brukar gå upp 07:13, och vi måste gå 08:45) när jag såg att klockan var åtta kände jag än mindre för att börja stressa iväg, frågade barnen om dom ville gå till dagis, och konstigt nog svarade båda två att dom ville vara hemma och mysa.

-Gött, tänkte jag!
Men Thea tyckte då att det var fritt fram för lek.
-Men hallå Thea ut ur rummet, vi ska ju äta frukost först.
Ungen kommer ut och blänger på mej, -då vill jag gå till dagis istället mamma!

Klockan hade ju hunnit bli typ kvart över åtta, men med den attityden från dotra, då kände inte jag för att vara hemma och mysa.
Utan en gnutta stress så hann vi i tid, trots påklädning, "matning", borstning av tänder och hår, plus att jag duschade, klädde på mej och snabb sminkade mej. :-/
Helt otroligt.
Jag som alltid stressar som om jag trodde någon jagade mej med kniv så där till vardags..

Idag ringde klockan 07:13. Jag gick upp, fixade frukost, tog fram kläder, klädde på barnen, hoppade in i duschen, klädde på mej själv, och fipplade på allas ytterkläder. (Hade behövt gå SENAST kvart i nio, eftersom jag skulle ta busshelvetet 09:11)
Vi gick hemifrån 08:59...!
Ringde dagis och frågade om jag bara kunde "kasta" in dom till någon som kunde klä av dom. Haha. Ajemen det gick bra.
Så jag småsprang med ungarna, staplade på varandra i en sulky, (måste ju sett för jävla roligt ut) skickade in ungarna och vinkade hysteriskt ut en av fröknarna, sprang till bussen, två meter ifrån bussjävlafukinghållplatsen så åker bussen förbi..
Bajsjävlar också.
Svettig och jävlig var man också, helt jävla i onödan..!

Så det var ju bara att börja gå hemåt..
Ringde Lena på KKAB för att meddela att jag inte kommer i tid.
Men gullig som hon är så löste det sej ändå.
Fick gå hem och byta kläder och ta nästa buss. ;)

Nu har jag precis "lampat" klart och ska snart gå ner till bussen och åka hem för att njuta lite av ensamheten.
Sen hämta barnen, och sen iväg på ärenden. :)

Tack och hej!

 


God Jul till er "på gatan"!

Jag måste allt ge mej själv en klapp på axeln. (Min man och Majsan också faktiskt)
*Klapp, klapp*

Inte för att det egentligen borde vara värsta grejen, utan snarare en självklarhet kan man tycka..!
Jag har så många gånger tänkt att jag ska ge våra kläder som inte längre används, till folk som faktiskt behöver dom.

Hade jag varit ensam så hade jag kunnat "försvara" mej med att man faktiskt inte köper så mycket kläder, och att jag nästan alltid använder kläderna tills dom går sönder. (Vilket stämmer)
MEN nu är jag inte ensam och har små barn som verkligen byter klädstorlekar ett par gånger om året, och då är det ganska lätt att förstå att denna tanken om att skänka kläder ändå slår mej ett gäng gånger varje år.. *Skäms lite nu*

Repliken, "det är tanken som räknas" funkar inte riktigt i detta sammanhang.
Finns inga ursäkter heller egentligen, men min dåliga "ursäkt" blir ändå att jag inte har tagit mej tiden rent ut sagt, och att man inte vill ha "skiten" stående i lägenheten när man nu ändå kört ut tummen en bit ur röven och rensat lite.

Det slutar tyvärr oftast med att man slänger det som är kvar efter att man gett bort några plagg/saker till ens vänner.

Såg på nyheterna för ett tag sen att det är ont om vinterkläder till hemlösa, och tyvärr tänkte jag inte så mycket mer på det. Inte då i alla fall.
Men så någon vecka efter det så var min man nere i källaren för att hämta en påse med vinterkläder.
När han kom upp med påsen så låg det två jackor där i som jag köpte när jag var gravid. Alltså i stolekar som ingen här hemma hade annat än drunknat i idag.. (plus att jag överlag var mycket större då)
Så jag säger till Fredrik att slänga dom.
Några minuter senare så slås jag av tanken om nyhetsinslaget, så jag säger till Fredrik att lägga jackorna åt sidan så ska jag se om jag inte kan få iväg dom..

Men icke, dom har legat i hallen ett bra tag nu. Tills jag igår (tror jag) pratar med Majsan i telefonen, och vi pratar om något som leder in på "utsattheten" varpå jag nämner dessa jackor, och vi bestämmer oss för att vi måste dra ut våra tummar ur arslet och åka någonstans med jackorna, hon skulle nog hitta något hon också.
Mm det kan man väl säga att vi gjorde.

Hon hade en blå Ikea påse, en pappkasse och en plastkasse med sej.
Min packning stannade inte heller vid dom där två jackor, nä jag fick lämnat in ett par vinter skor, (typ nya) 7 jackor istället för två, 4 tjock tröjor, två halsdukar, vantar, 3 par byxor, två "vanliga" tröjor och en fleecedress"..
Och då har jag ändå inte gått igenom allt här hemma/källaren..
Vi åkte till Café Trappanér och lämnade in kläderna.

Spontan reaktion, varför i hela friden har man inte gjort sånt här innan..?
Var det jobbigt att åka iväg med det..? Svar nej.

Det är helt enkelt ren slapphet och empatilöst egentligen.
Jag kan förstå att folk är "emot" att skänka pengar och saker hur som helst, det är jag också..
Man vet fan aldrig om det används till det som är sagt.
Men här gick vi in, och vi såg..

Så nu hoppas man att man har lyckats göra några lite varmare och lyckligare i alla fall. :)
Definitivt något jag kommer göra igen. ;)

Upptäckte också hur lite man pratar om sånt här till vardags. För när vi släpade med oss alla väskor och påsar så undrade Thea vad vi skulle göra med alla kläder. Visste inte riktigt hur jag skulle förklara lättast för min knappt femåriga tös, eftersom det inte fanns en "grund lagd" innan.
Försökte förklara att det finns människor som inte hade det som vi, att det finns folk som inte har en säng i en varm och möblerad lägenhet att sova i så som hon och vi har, och att dessa människor inte kanske har ett jobb som hennes pappa har så att dom kan köpa kläder efter väder. Så eftersom dom här kläderna inte passar oss längre så finns det andra människor som skulle bli överlyckliga om dom fick en varm jacka tex.

Det köpte hon, men följdfrågan blev ju istället, -men mamma, varför bor dom ingenstans, alla som bor här (hon pekar på alla husen i vårt område) dom bor ju här.
Vad svarar man på det liksom..?
-Öööh, jo där det bor någon bor det ju klart någon, och många som bor "på gatan" har nog bott någonstans också någon gång. Men dom kanske inte har kunnat betala sin hyra tex för att dom kanske inte har kunnat jobba kvar på sitt jobb kanske, och då blir tillslut dom som vill ha sin hyra lite arga för att man inte betalar, och då får man inte bo kvar..

Helvetesfråga att försöka förklara för en liten tjej som inte stött på några direkta motgångar i livet ännu..
Om man inte frågar henne då förstås För det är då fan en motgång varje gång man inte får göra som man vill hemma. ;)

Hon nöjde sej som tur var efter det svaret eftersom vi skulle gå in, och in ville hon ju inte för då skulle man gå och lägga sej, och det är då sällan dom små liven vill lägga sej när mamma och pappa tycker. ;)

Så efter att ha klappat mej själv på axeln och sett hur smidigt det faktiskt var att lämna in alla kläder så kan jag med gott samvete lägga mej strax.
Tack för i afton. ;)



God morgon

Äntligen har Janne hittat hit två nätter i rad.
Det är inte dåligt. :))

Kan heller inte känna att jag mådde speciellt dåligt när min dotter kom in och "väckte" mej halv nio. Lyx!

Sneglade lite över axeln och jämte mej ligger min son. Som för övrigt fortfarande sover. Klockan visar ju ändå 08:55. :-O

Dom sov till halv nio igår också. Fantastiskt! :)
Äntligen börjar jag känna igen mina små troll.
Dom har ju haft en svacka på typ 2 år där dom gått upp mellan 7 och 8 på morgonen.
Vilket inte är okej för en morgontrött mamma som mej.

Folk har alltid stirrat lite surt på mej när jag gnäller om att mina barnen vaknat tidigt, och menat att dom vaknat halv åtta typ.
Men om jag nu ändå är en såkallat ung mamma, kan jag väl ändå få gnälla lite. ;)

Ja ja, nu kommer jag väl få skit för att jag skrev att jag kan få lova att gnälla lite när dom vaknat "tidigt" och jag ändå är ung mamma, eftersom typ alla mina vänner också är unga. 
Vissa av kamraterna som givit mej ondaögat, har haft ungar som vaknat typ fem/sex, så dom har alltid sagt att jag ska vara tyst eftersom dom tycker att jag haft värsta lyxen. ;)


Men nä, jag hade fan vägrat vakna SÅ tidigt.
Allt före sju är ju för fan natten.
Så hade mina barn vaknat före sju så hade jag tvingat dom att somna om.
Men har klockan bara passerat sju, även om det bara är med någon minut, då är det ju liksom morgon.
Och den blir ju lite svår att ljuga sej ifrån. ;) 
För korkad som jag är så sa jag till mitt tös för något år sen att man får gå upp tidigast sju.
Inte för att hon kan klockan, men hon vet hur siffrorna upp till tio ser ut.. Så pantskalle som man är förklarade jag att allt som kommer före sjuan betyder att man ska fortsätta sova, och att allt efter sjuan är okej att gå upp.

Så det har ju funnits gånger när jag märkt att Thea kommit in, tryckt på min mobil, sett klockan, väntat tills den ska visa en sjua, och petat på mej i samma sekund som klockan visat 07:00.
-Mamma nu är det en sjua då får man vakna nu ju..?
Gah!! Det är ett sånt tillfälle när man känner, -NEJ, SOV FÖR FAN!
Men istället letar man upp fjärrkontrollen någonstans under kudden, riktar den mot tv'n och slår på barnkanalen, lägger barnet jämte mej, och så dyker man ner i kudden och halv slumrar en stund till. ;)

Nä, dags att gå upp och fixa frukost för nu är alla vakna. :)
Ha en toppen dag.

 


Ruggigt

Det är då fan inte varmt ute..
Snö..?
Lite har det visst behagat att komma, men detta lilla är ju bara "aptitretande" för dom små barnen.
Och mej med för den delen..

Det är ju inte alls spännande att sitta och frysa häcken av sej på en jävla gård när det är såhär jävla kallt.
Men barnen behöver ju tydligen vara ute lite också..

Det är ju dock betydligt bekvämare att vara ute vid denna tiden på dygnet, för då slipper man alla andra barn och föräldrar.
Jag får eksem av sånt.
Mammor som ska spela roller för att framstå som om dom vore dom bästa mammorna i världen.
Och barnen.. Barnen till såna där mammor.. Gah!

Nu bor vi dock i ett ganska bra område utan överdrivet mycket sånt pack. Men helt utan blir man väl aldrig.
Så därför är man helst ute på tider där risken att komma i kontakt minskas. ;)

Nä det går inte att skriva mer nu.
Mina fingrar går fan av!
Ha det fölket

 


Trött och skön mamma..?

Idag skickar jag och dotra ut grabbarna ett par timmar. ;)
Tonni blev skitsur på sin far och syster igår när bara dom åkte till ica, så idag blir det hans tur att få vara ensam med sin pappa, och Thea med sin mami.

Frågan idag blir ju spontant, hur ska jag på bästa sätt göra denna mor-och-dotter-dag speciell..?

Trött som synden själv är jag också när man nu fan inte sovit ett piss på 3 nätter för att skithostan våldtagit min stackars kropp.

Så jag känner mej sisådär pigg på att klämma fram min "balla-mamma-sida". Därför sitter jag nu helt oförskämt och försöker komma på en aktivitet som går att genomföra utan att jag behöver engagera mej överdrivet mycket, men utan att hon märker det. Haha..

Va´ fan, man får ju passa på så länge det går att "utnyttja" att dom är små. ;)
Problemet är dock att dom inte är så små och "lättlurade" längre..

Vart tog mina små bebisar vägen liksom?
Thea har verkligen blivit för stor, utan att ens fråga om lov, och Tonni gör ju som vanligt som syrran. För den lille skiten har ju också gått och blivit stor kille..
Inte helt okej kan jag tycka..

Kan inte säga att det känns som jag någonsin har levt utan dom, men att det gått nästan 5 och 3 år sen dom kom känns inte heller helt rätt.

Thea borde med min tidsuppfattning bara vara typ 2 år och Tonni borde vara typ 6 månader. ;) För hur kunde tiden gå så fort helt plötsligt?
Jag hinner fan inte med..!!

Med detta tempot är dom ju snart små äckliga tonåringar. ;)
Och hur gör man då..?
Än så länge är det ju ganska mycket mitt ord som är lag, även om min dotter redan nu börjat visar upp en sån där "underbar" attityd när hon tycker tvärtemot sin mor. GAH!

Kan nog säga att hon är lite för lik mej. Haha!
Det känns som att jag och Fredrik har några spännande år framför oss. ;)

Faller ofta tillbaka på den sköna tanken om att jag faktiskt bara är 37 år när Thea är 18 och Tonni är 16.
Mitt liv kommer faktiskt inte över när mina små mördarsniglar är mer eller mindre vuxna.

Så när barnen är i sitt esse, bråkar med varandra, skiter i vad man säger, och bara dönar på och man känner den där känslan som ingen annan verkar våga erkänna, -varför skaffade man barn och varför skaffade man två.. (en tanke jag ändå tänker tro att alla känner ibland, oavsett vad man är för typ av förälder) då tänker jag i alla fall på det där igen.. -Snart är jag 37, snart är jag 37.. ;)

Jag undrar också ganska ofta varför så många ska måla upp sej själva och sina liv så himla "tjusigt".
Varför är det så fult att vara mänsklig..?
Vem är det dom där präktiga människorna tror att dom behöver hålla fasad för, och vem tror dom ska gå på lögnerna om att allt alltid är perfekt?

Som tex det här med föräldrarskap..
Det är klart jag älskar mina barn mest av allt på hela jorden, klart att mina barn är det finaste jag vet, och det är väl klart att jag skulle göra allt för mina barn..
Men allt är ju inte bara svart eller vitt.

Mina barn kan vara hemska, jobbiga, gnälliga, och dom (precis som alla andra barn) kan suga musten ur en..
Men det finns ju tex inget mysigare än när barnen kommer ut i köket när man står och lagar mat, kramar ens ben och säger, -mamma jag älskar dej.
Eller när man sitter i soffan och kollar på film och gosar.
Finns heller inget som slår mysfaktorn när man tex är sjuk och barnen ska pyssla om en, inget är heller mer oslagbart än när man riktigt ser hur kugghjulen i huvudet jobbar för fullt när dom ska "lägga ihop 1+1".
Dessa kommentarer som helt ogenerat ploppar ur dom små är heller inget annat än underbart..

Men dom där stunderna när barnen bara skriker, bråkar, gnäller varje gång man ska ta på sej kläderna när man ska iväg, eller bara skiter fullständigt i en och det man säger, då är det inte det mysigaste som finns att vara förälder.
Det är heller inte varje minut, varje dag det mysigaste som finns att vara förälder till ett litet spädbarn..
Man är för fan slut den tiden..
Vaknätter, skötväske-kontroll varje gång man ska utanför dörren, skrik som man måste gissa sej till, hundrafyratusen blöjor som ska bytas osv..

Betvivlar att det finns någon tycker att allt på min "minus-lista" visst är det underbaraste som finns.
Så varför är det så fult att säga att man är trött på sina barn ibland..?

Ingen är väl perfekt, och man är inte mer än människa.

Nää, nu får jag avrunda för idag.
Nu ska jag och min sockersöta, genom snälla, lydiga och förstående dotter göra lite julklappar. ;)
Ha en trevlig lördag gott folk


Folk....

Ibland undrar jag en smula varför jag bloggar..
Vad är mitt mål med min blogg?
Egentligen bloggar jag inte för någon anledning alls, inte mer än att jag älskar att skriva.
Lite för att "minnesanteckna", skriva av mej åsikter, försöka nå fram till någon med något, eller som i några inlägg längre ner där jag söker jobb. ;) Haha. Nu var väl det kanske inte helt seriöst så att jag sökte jobb på riktigt. Inte via min blogg i alla fall..
 
Men jag samtalade lite med min mor igår om detta med bloggar, och att man ser så tydligt vad vissas syfte är med sin blogg. För att inte tala om hur genomskinliga vissa bloggare är med sina inlägg för att dom är sponsrade..
Inte för att jag tror att någon ändå skulle ha undgått "informationen" om att vissa bloggare har förmåner av olika slag om dom bloggar om företag/produkter osv. 
Men kom igen. Gör det snyggt och trovärdigt då..

Det ena leder till det andra i samtalet med mami, och jag kommer fram till att jag faktiskt mer eller mindre knappt läser folks bloggar. 
Nä jag läser bloggar mer sällan än jag bloggar själv, och det gör jag ju allt för sällan.

Jag har helt enkelt inte tid..
Inte tid..?! Vad fan gör jag på dagarna egentligen..?
Förutom att "bara" vara hemma med barnen, (som om inte det är ett heltidsjobb) ;)
Nää jag vet inte riktiga känner jag, men ändå hinner man typ ingenting. ;)

Det jag egentligen skulle komma fram till var att mamma inte heller läser folks bloggar. 
Förutom min blogg, (när jag väl bloggar då), och så läste hon tydligen Katrin Zytomierska's blogg ibland eftersom mamma tyckte att hon skrev rätt så skoj.

Hennes namn har jag definitivt hört innan, men vem är hon..?

Mamma drog en snabb förklaring, och så berättade mamma att denna Katrin haft en barnflicka från polen och som hade stuckit, att Katrin hade bloggat om detta och att folk är hysteriska över detta.

Jag blir ju självklart tvungen att gå in och små kika lite. ;)
Skummade igenom några inlägga och känner ganska fort att slutsatsen är rätt så enkel att dra.

Jag kan inte riktigt förstå folks problem måste jag säga.
Man kallar henne slavdrivare, dålig förälder, vidrig människa osv..
Men i mina ögon kan inte detta bottna i annat än ren avundsjuka. Dock fel sorts avundsjuka helt klart!

Jag blir också avundsjuk vill jag lova. ;)
Vem hade inte velat ha möjligheten att ha "tjänstefolk"..?
Så varför sparka på dom som nu ändå har dom möjligheterna och är smarta nog att välja saker för att göra vardagen så enkel som det bara går..?
För jag betvivlar att man skulle vara helt problemfri ändå bara för att man har pengar. 

Nää, då har man förmodligen andra problem än vad de som är fattiga har. 
Så varför inte, när man ändå har pengar, kunna få njuta av att man KAN..?

Jag har ju för fan dagis till mina barn, trots att jag inte arbetar. 
Dock får mina barn bara vara där 5 timmar/3 dagar i veckan.
Men vad är det..? Det är väl också "lyx" i så fall..

Ja ja, det handlar ju givetvis om att barnen ska få leka med andra barn och få utvecklas och hej-å-hå, plus att jag som arbetslös förälder ska ha möjlighet att söka jobb, och blablabla..

Och hur vanligt är det inte idag att helt vanliga Svenssons, t.o.m i lägenhet, har städare som kommer var annan vecka.
Är alla de som unnar sej att slippa den tråkiga biten också vidriga människor då..?

Jag kan känna att i en del av dom där kommentarer om människors lika värden, som var skrivna till denna Katrin blev en aningen patetiska..

Allt detta trams om människors lika värden, jämställdhet osv.. Lägg ner hörni.
Om alla vill ha jämställdhet i samhället, då undrar jag hur dom flesta tjejer alltid pratar om att dom vill ha en man, en man som är stark och som har ett välbetalt jobb..
Dom delarna i ens önskelista borde ju inte ens existera om nu alla ska ha samma möjligheter och tjäna lika.
Apropå det så visade min man mej en rolig bild här om dagen där det stod något i stil med, -kvinnor gnäller på att dom bara får 80% av mannens lön, men sen har dom ju sin också.
Klockrent. ;)

Jag som ändå typ är "på botten i samhället" känner inte att jag mår varken bättre eller sämre för att någon med mer pengar unnar sej den lyx som vi alla hade gjort om vi haft möjligheten, och jag mår inte bättre eller sämre för att det sitter någon som ska försvara "mej" för att jag haft ett fattigt liv, gått på soc, jobbat lite, och för att jag just nu lever på min man för att jag i nuläget inte bara kan få ett jobb hur som helst.

Sen upprör det mej ännu lite mer när just såna viktigpettrar som pratar om människors lika värden och blablabla, inte själva verkar fatta att dom just försöker rycka undan fötterna på någon.. 

Samhället är grupperat i klasser. Den som säger annat ljuger, om inte annat för sej själva i alla fall. 
Jag fattar ju också att det är just det ni menar att man vill få bort, men lycka till!
Jag är ganska införstådd i att jag valde en väg i skenande riktning åt fel håll redan i grundskolan..
Och ja, just där och då såg jag inte några andra alternativ Jag valde det lättaste vägen, som var lättast bara då. Idag med facit i hand ser man ju att den väg som var lättast då, har försvårat mina vägar och möjligheter idag som vuxen.. 
Så jag kanske kan dra min "snyfthistoria" för dessa människor som nu tycker att alla ska ha samma möjligheter och se om någon av dom skulle ge mej ett "statusjobb" idag, eftersom det faktiskt inte bara var mitt eget fel att jag valde den väg jag gjorde för många år sen.
 
Jag hade nämligen redan då inte samma möjligheter som dom flesta andra, och det var för tungt att som så liten dra det lasset att behöva slåss för att motbevisa allas syn på mej. Det var lättare att slåss med nävar, och hitta den identitet som bråkstaken som alla ändå hade på en.

Jag vet idag att jag kan se mej om i stjärnorna efter mitt drömjobb. Tyvärr..
Fast inget är väl visserligen omöjligt. ;) 
Det beror väl bara lite på vad man känner att man är beredd att offra eller liknande..

För att återgå till denna barnflicka och vad jag menade med att slå undan fötterna på folk.
Denna flicka, precis som jag kanske inte hade förutsättningar att få vilket jobb som helst. 
Jobb som nu ändå är det alla ska ha för att verkligen inte falla ur ramarna, eller bli omtalade för att vara än det ena, än det andra..

Denna "vidriga" Katrin som vissa väljer att kalla henne, var ju i alla fall gullig nog att ge henne ett jobb, och utan att veta hur just Katrin var/är som "chef" så kan jag inte tro att hon skulle kunna vara vidrigare att jobba för, än om flickan nu var tvungen att jobba och till sist, efter att inte fått något jobb, vara tvungen att sälja sej själv tex.

Jag själv hade inte velat jobba hemma hos någon vem det än var, men många vill faktiskt på riktigt bli "tjänstefolk".. 
Så utan att veta om allas egentliga orsaker till vad, när, hur och varför, lägg ner!

Nää, det var dagens spya detta. ;)
Nu ska jag gå och söka jobbet som chef inne på barnens rum, innan det är dags för lunch. 
Ha det toppen alla spännande och spända människor

Betygen är återfunna! Så, håll käft och le!

Med ännu mer fakta kan man inte mer än att känna förakt..

När jag var 13 år och var i mitt esse i mitt turbulenta liv sattes jag på ett projekt för "ungdomar i riskzon".
Detta skulle minsann vara det bästa ever..
Vi var några stycken som var så mycket i riskzon att vi mer eller mindre hade ett LVU hängandes i röven på oss. Detta projekt var alltså för många av oss sista alternativet.

Jag kan säga att just där och då kunde inget varit mer min räddning.
Det svek och hånfulla bemötande jag hittills hade möts av ifrån vuxenvärlden existerade inte där.
Här såg dom mej, den jag var bakom mitt ashäftiga skal.
Jag bemöttes med en trygghetskänsla och lyhördhet dagligen, och jag fick växa i min takt på mitt eget sätt.
Jag fick lov att säga vad jag tyckte, tänkte och kände!
Något jag tidigare aldrig fått lov till, men gjort ändå utan att någon känt något annat än att jag var en jobbig bråkstake.

Nä här diskuterades helt plötsligt allas känslor, och prio ett var att tillgodose oss, ungdomarna!
Dom som alla andra jävla lärare faktiskt själva valt att arbeta med.
Men tydligen bara om det var såna där "enkla barn".

Dessa nya lärare var helt plötsligt inte bara mina lärare, dom var mänskliga också.
Dom var några som faktiskt gick till sitt jobb för våran skull och som inte bara blev tillfredsställda när någon fick ett betyg, utan på ett äkta sätt visade oss tillfredsställande när vi utväxlades på alla plan i livet.

Jag var den yngsta eleven på projektet där vi då var 15 inskrivna "problembarn". Den yngsta efter mej var 15 år och den äldsta var 19år (om jag inte mins helt galet)

Jag kom till projektet efter att jag för hundrasextiosjätte gången blivit avstängd från skolan.
Jag kände inte en kotte i projektet, och cool som man var så var man ju också negativ till ALLT!
Inte fan skulle jag gå på en jävla cpskola med massa rixpuckon.
Men det var ju bara att tacka och ta emot.

Tina, projektets moder så att säga, var den varmaste och ärligaste människa jag hade mött i hela mitt liv.
En kvinna som själv inte var superesset i skolan och som också aggerat liten revolt. 
Tina visste precis hur man skulle ta ungdomar på bästa sätt, hon visste att man som vuxen var tvungen att ge för att få.
Och det fick hon!
Hon blev den första i vuxenvärlden som kom oss bråkstakar och hopplösa fall inpå på riktigt.

Men idag vet jag och många med mej bättre..
Hon var inte ett dugg bättre än dom andra som svek och inte orkade med..
Hon var bara lite smartare, mer manipulativ.

Efter första året av dom två år som projektet fanns slutade några och det kom några nya elever.
Denna gång folk jag kände sedan innan.
Dom stackarna som trillade in i projektets sista akt så att säga, kom in när det redan hade börjat svaja lite i kulisserna.
Men ändå lyckades Tina nässla in sej och skapa falskt förtroende hos dessa också.

När det blev klart att projektet skulle läggas ner lovade Tina att kämpa för oss till varje pris.
Vi skulle alltid kunna kontakta henne om det var något och hur som helst skulle vi alla fortsätta ha kontakt.
Men allt låter ju bra..

Projektet lades ner trots att vi varit med i media och Tinas luddiga löften om att det kanske skulle fortsätta ändå.
Vi var vid detta tillfälle 5 kvar.
Vi sattes på IV i en liten "så-länge-lösning" enligt Tina själv.

Lärarna på IV hade dock redan för längesen sett igenom denna psykoterapeut, och tyckte allt rörande henne och projektet var ett ända trams.
Jag som ännu inte sett igenom projektledarens oerkända beroende efter intriger och strävan efter sin egen glans, upprördes av deras neggativa prat och tyckte återigen att jag mötts av pisslärare utan mänskliga känslor.
Jag lyckades bli avstängd här med..

Tina skulle än en gång bli min räddning och kriga för mina rättigheter.
Nja, det gick la sådär.
Situationen löste jag mesta dels själv. 

Fast egentligen kanske ändå lite tack vare Lundberg.
Hon hade ju trots allt lärt oss att vi alltid har rätt till våran egen talan och att allt går att lösa om man går ut i media.
Så jag började skriva i medier, skickade skriva brev till politiker osv.

Situationen löstes än en gång, tillfälligt.

Men när jag sen skulle börja gymnasiet åldermessigt sätt blev jag återigen satt på IV.
Denna gång gick det väl ganska så bra, tills en dag när Tina ringer upp mej och berättar att hon skriver en bok och vill ha med mej i den pga att jag så många gånger behandlats stämbart fel.

Lite feg för uppmärksamhet och revansch har man ju aldrig varit, så jag gick på tåget som skulle paja ännu lite till i mitt spänningsfyllda liv. ;)

Boken skrevs och släpptes.
Men det blev inte riktigt som tänkt.
Jag får en tid efteråt ett samtal från Tina där hon beklagar kommunens barnsliga beteende.
Istället för att ta sitt ansvar för vad dom gjort har dom istället hämnats och raderat alla våra betyg.
Alltså alla vi som var inskrivna på projektet.

Tina lovade dyrt och heligt att hon skulle se till att vi skulle få tillbaka våra betyg.
Något vi kunde se oss om i röven efter.

En god vän till mej var en tid efter detta på skolan för att hämta sina betyg.
Men nä, det fanns mycket riktigt inga betyg.

Jag vill bara poängtera att Tina, hon som skulle finnas för oss alla, inte hört av sej till någon annan än mej och yttligare en liten privat favorit till Tina.

Det är jag som hållit några av mina vänner uppdaterade med denna fakta..

Förra året ringde jag upp Tina för att än en gång fråga hur det nu efter några år går med återskaffandet av våra betyg..
Kvinnan svarar att hon då aldrig sagt att hon ska fixa detta..

Spännande dam det där.

Ursinnig som jag så lätt kan bli blev mitt svar, -men vad fan, knarkar du eller..?!
Jag blev ombedd av lösa detta själv..

Ja men hur fan då?! Var har jag för jävla rättigheter kvar efter att hon burit oss under sina svarta vingar i strävan efter sin egen jävla framgång..

Vi har väl mer eller mindre nu efter några år fått acceptera att vi inte har ett ända betyg och stämplas därför återigen lite hårdare än vad som är nödvändigt..

Men så idag sitter jag på möte med en kvinna som ska se vad jag har för möjligheter att börja läsa igen, varpå jag kommer på idén att gå upp till min gammal syokonsulent.
Vi pratar en stund och han bekräftar så mycket i min historia som jag nästan ibland börjat tvivlar på om allt jag varit med om verkligen är helt sann längre.

Men joodå, någon såg och någon minns.

Jag säger då att det är surt detta med mina betyg.. Att det bara kan plockas bort..
Han plockar då ner en pärm med alla våra betyg! :-O

Där fanns dom..! :))
Va i helvete?!

Tina den manipulativa kvinnan är fortfarande ute och cyklar..!!
Hon som språkade för konflikthandtering och ärlighet..?

Nä det sjuka är att kvinnan till varje pris drömmer om att sätta klorna i det som är svagt för att hon allt mer ska kunna växa i sin egen titel.

Tvi dej Tina!
Jag skickde ett långt mail där jag ifrågasatte hennes falska lögner, för knappt ett år sedan. Något hon skakade av sej snabbt.
Hon kände sej väl påkommen och visste inte hur hon skulle kunna förvalta.

Den profil hon var i de svåra stunderna var guld just då, och då lyckades hon som allra bäst.
Det pinsamma är dock att hon idag använder samma repliker och tillvägagångssätt, fast på nya platser.
Till och med såna brev som skrevs till oss då, kopieras och ges till de nya svaga.

Jag vill kalla dej svarta änkan min kära Tina!
En stor bluff..!!

Och tacka mej gärna för att jag i denna text ändå framställer de mer fina detaljerna!

 


RSS 2.0